När dimman ligger lågt

I går kväll kl 23 låg dimman lågt över landskapet.

Det är vackert på något sätt. 

Och vemodigt.

Det gör lite ont i bröstet.

Morgondagen är dolt i dunkel.

Sårbar och skör.

Varje dag påminns vi om hur osäkert allt liv är.

Det är skrämmande. 

Ändå måste vi fortsätta att gå
och tro att vi kommer fram.

Tro att vi kommer rätt.

Hoppas att dimman lättar.

Varje dag. Tro och hoppas.

I går kom vår son hem ifrån Kina. Han har varit i Peking på ett treveckors träningsläger i pingis. Han var glad och nöjd. Allt gick bra. 

I går sa vi "hej då" till vår dotter på Kallax. Hon lämnade Norrbotten, för att om några dagar resa vidare till Ecuador i tre och en halv månad. Min bön är att allt ska gå bra, att hon ska vara glad och nöjd när hon återvänder till Sverige igen.

Bedja, tro och hoppas.

Allt i kärlek.

Varje dag.

Även när dimman ligger lågt 

över landskapet.

När dimman lättar

brukar det bli klart och fint!