Allt har sin tid - Så även Fjällbonäs.

När Owe och jag var yngre var vi ganska ofta på gårdsauktioner på somrarna, Vi tyckte att det var roligt och gillade gamla möbler och saker. Vi tycker i och för sig fortfarande om det som är gammalt. Men vi har inte så stora behov längre... egentligen inga behov alls.

Men jag har aldrig tidigare varit på en auktion där sakerna som säljs hör ihop med mitt eget liv, med min släkt och historia. Det är en stor skillnad mot för att bara åka iväg på en auktion någonstans.

Det är något speciellt att se saker som min pappa och min farmor och farfar och pappas syskon har rört vid och levt med till vardags. Även saker som de tillverkat. Det ska jag komma ihåg, om jag går på någon mer gårdsauktion... för dem som är berörda handlar det inte i första hand om vad som är trendigt och populärt, utan om minnen och upplevelser.

Mamma och hennes man och Owe och jag var alltså till Fjällbonäs, en högst levande by utanför Arvidsjaur på auktion. 

Det här huset har min farfar Artur Sundberg byggt för snart 90 år sedan. Här har min pappa och hans tre syskon växt upp. Och här var vi i min familj varje sommar och varje jul så länge pappa levde (han dog 1970). Vi återvände naturligtvis även efter pappas död, även om vi inte var där lika mycket. Farmor och farfar flyttade in till Arvidsjaur några år efter pappas död. Och pappas bror Olle tog över gården.

O Sundberg står det på dörren. Nu kommer den skylten att tas bort. En ny ägare tar över hus och tomt. Därav auktionen av det som fanns kvar. Mamma och jag sa till varandra att det kändes i både hjärta och mage, platsen och sakerna väckte så många minnen och känslor. Både det som var fint och roligt och det som var smärtsamt. 

Min farbror Olle och min mamma. Båda är födda 1932.

Om det var en känslosam dag för mig,
hur kändes det då inte för min farbror?!

Olles Ingegerd och mamma.

Köket som vi varit i så många gånger... som barn, tyckte jag att köket var så stooort, ja hela huset. Men det är det ju inte! Nu töms det... Kanske ska det renoveras. Kanske ska det rivas...  och byggas nytt... ? Allt har sin tid.

Auktionen är över.

Det har varit en mycket lyckad dag. God stämning. En duktig och trevlig auktionist; Jonas Lundgren från Arvidsjaur. http://www.auktionsmagasinet.se/
Mycket folk, de allra flesta kände jag inte igen, även om jag säkert var släkt med några av dem. Soligt och fint väder, och inte alltför mycket mygg. Jag tror att Olle och Ingegerd var nöjda. Jag är så glad att jag fick ledigt från mitt arbete för att kunna vara där.

Här låg förr i tiden båten.

Och här var det som kläderna tvättades, sommar som vinter.

Och kanske var det här som de rökte fisken...

Jag ville åka hit för att få se min pappas barndomshem och minnas mina egna barndomsår en sista gång. Men kanske kommer jag tillbaka, trots allt. Jag hälsade på den nye ägaren, som tillhör släkten på min farmors sida och han hälsade oss välkomna tillbaka. Det kändes gott att höra! Jag vill önska Lars lycka till med hus och gård i framtiden! Jag tror att de kommer i goda händer.

Innan vi körde hem till Boden blev vi inbjudna till en tremänning till mig, som bor i ett hus där två av min farmors systrar Alma och Elsa bodde "på den tiden". Fantastiskt fint och roligt att få se!

Jag tänker på orden i Predikaren i Gamla testamentet, några verser från kapitel 3:

Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död...

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa...

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta....

Om vi köpte något? Jo, då.

Än finns det tid att spara...

hoppas jag.