I sommarnatt

Sommarnatten är ljus, speciellt i norra Sverige. Varierande vacker. Himlen skiftar ofta i dramatiska och starka färger. 

(Owe har en finare kamera som tar bättre bilder,
men ni får hålla till godo med mina mobilfoton)

Sommarnatten gör det många gånger svårt att komma i säng och sova, fast klockan passerat midnatt. Bilderna ovan visar en natt när regnet öste ner och regnbågen visade sig i hela sin form, från ena sidan till den andra. Det var mäktigt!

(Ratan)

I Robertsfors kommun anordnas varje år (sedan fjorton år tillbaka) lördagen efter midsommar "Hantverk i sommarnatt" kl 18 - 24. Ett kreativt och festligt sätt att ta vara på sommarnattens ljus och lust.  

http://www.hantverkisommarnatt.se/

(hos Malin i Ratan)

Det var sju olika utställningsplatser i kommunen som hade öppet denna natt. På grund av en olycka på E4 och avstängd väg kom Owe och jag bara att besöka tre av sju. Men det var gott och bra så!

Hos Malin i Ratan  köpte vi bl.a. tre testtvålar, extra vårdande för hår och hårbotten. Hos Malin i Ratan fanns mycket spännande, ekologiska och naturliga produkter för olika ändamål.

Kolla gärna hennes hemsida! https://www.maliniratan.se/

Det andra besöket var hos  Hantverk i Ratan. www.hantverkiratan.se

Många fina saker.

Owe fastnade för den här lilla skeden i järn. Han tyckte att den passade hans vänstra hand perfekt.

Vi var också inne i centrala Robertsfors på Krukmakeri och textilverkstad. Mycket fina saker!

www.konsthantverkirobertsfors.com

Fint att kunna ta vara på det speciella ljuset som sommarnätterna har. Det finns ju många sätt att göra det på, förstås. I kyrkans värld finns det t.ex. Midnattssolskonserter och Midnattssolsgudstjänster eller mässor.

Det går inte att komma ifrån att sommarnatten är speciell, ja kanske t.o.m. magisk. 

("Magiskt" som uttryck används så ofta nu, att magiken riskerar att förlora sin kraft).

Sommarnatten väcker många känslor, tankar, längtor, minnen och kan i sin skönhet och sällsynthet (i jämförelse med alla årets övriga nätter) upplevas som smärtsam på något sätt. Ibland kan händelser, människomöten, natur eller annat vara så vackert så att det gör ont. 

För mig känns det ändå viktigt att ta vara på den korta tiden av långa och ljusa sommarnätter.

Glada och nöjda är vi här på väg hem i natten.

God sommarnatt!

Sommar!

Så är det då äntligen sommar! Så ljuvligt!

Luften, ljuset och vattnet!

Till sommaren hör också grönskan, knopp och skott.

I stugan har vi en skogstomt och jag har hela tiden tänkt att vi har inga blommor där. Inga ängsblommor. Men senast vi kom till stugan var marken full av vita små skogsstjärnor och jag upptäckte hur fina de är. 

Och när jag hade upptäckt dom, så såg jag mååånga små blommor mitt bland allt ris. Jag blev glad när jag upptäckte dessa fina Åkerbärsblommor! Norrbottens landskapsblomma! När jag hade upptäckt några, så såg jag plötsligt att det fanns rätt många. Man måste ha den rätta blick-inställningen. 

Så den här sommaren glädjs jag alldeles särskilt åt de riktigt små blommornas skönhet. De finns! Också i skogsmarker. Vita, gula, rosa, lila, blå... Många små gjorda med ömhet och detaljrikedom. Vilken skapare!

Till sommaren hör också de ljusa nätterna.

Tack gode Gud för sommaren!

Avskedets stund

Ett vackert kort som jag fick av mina arbetskamrater

Så kom då den här dagen då jag skulle avtackas för min tjänst i Svenska kyrkan i Boden. Det var i söndags, på Pingstdagen i Matteuskyrkan. Det känns som om jag tjatat mycket om detta att jag skulle sluta ett bra tag nu, så jag lägger bara ut några bilder, med några korta kommentarer och citerar en bön som jag bad i början av gudstjänsten. 

"Huskören" bestående av mina nuvarande och fd kollegor sjöng vackert och stämningsfullt.

Många fina ord fick jag höra.

Också på kyrkkaffet efteråt.

Det blev en fin avslutning på mina yrkesverksamma år, tycker jag.

Kändes bra att det var på Pingstdagen. Då vi särskilt påminns om den helige Ande, Hjälparen som vill vara med oss och leva i oss. En livskraft som ger oss mod, uthållighet, vägledning och tillit med mera. 

Kom, heliga Ande, med din stormvind.

Överraska oss i det trygga och invanda livet.

Kom, heliga Ande, med din kärleksbris.

Blås bort orons och misstrons tankar.

Kom heliga Ande, med din energi.

Väck i oss en hunger efter sanning och rättfärdighet.

Amen.

(Från bönboken tradition och liv nr 435)

Present från mitt arbetslag

Nationaldagen

Nationaldagen går snart mot sitt slut. Dagen kan firas på olika sätt. Jag misstänker att många - som varit lediga - har tillbringat dagen utomhus. Det har nog varit den första riktiga försommardagen, känns det som, här uppe i Norrbotten. Jag har också varit ute en stund, annars har jag mött människor i mitt arbete. Jag har firat nattvard tillsammans med en person och haft dopsamtal med ett par föräldrar. Också det är vackra och varma stunder.

Tänkte bara dela med mig av några foton som gör mig glad och tacksam för det land som jag får bo och leva i. Det finns mycket som är gott och bra. Nu koncentrera jag mig bara på de naturupplevelser som jag sett och upplevt den senaste veckan ungefär.

En eftermiddag när jag kom ut från Matteuskyrkan slog en ljuvlig och välbekant doft emot mig.  Det var helt oväntat så jag förstod inte först vad det var. Jag tittade mig omkring - och så såg jag det! 

Havet och vidderna

Dimman och luften

Kvällssolen

Gud, välsigna vårt vackra land,

välsigna dess underbara mångfald av människor,

raser, kulturer och språk.

Vi ber att vi blir ett land rikt på skratt och

glädje, rättvisa och försoning,

fred och enhet, medmänsklighet,

omsorg och gegnerositet.

Vi ber denna bön, 

för en sann och äkta fosterlandskärlek,

i Jesu mäktiga namn.

Desmond Tutu

En del av mitt liv

En del av mitt liv har blivit allt större, och allt viktigare för mig. Och kanske kommer det att bli ännu mer ... Att få måla, att skapa i fäger och bilder

I helgen som gick var det Konstrundan, som brukar återkomma varje år i Norrbotten i slutet av maj. Det är många som ställer ut sina olika alster runt om i Piteå, Luleå, Boden, Kalix mm med omnejd. Det är väldigt mycket fint som visas.

Vi var tre elever till Karin EE von Törne Haern som ställde ut våra akvareller i korridoren utanför Karin EE:s och Bertil Sundstedts ateljé på Kronan i Luleå. Det är skojigt att få vara med. Många trevliga människor passerar under de här dagarna.

Här är en besökare som ser på Bertil Sundstedts konst - en del av dem är gjorda i emalj - inne i Ateljén, där vi annars brukar måla. Det är en inspirerande miljö att vara i. Förutom Karins och Bertils egen konst finns också andras på väggarna och i hyllorna. Det är också här vi träffas ibland i Skrivargruppen som jag är med i. Så det är ett rum som ger mig skaparlust och glädje. Ett rum som finns som en del av mitt liv.

En annan viktig del i mitt liv är förstås min mamma Astrid, som alltid har funnits i mitt liv. Det är konstigt att tänka att det inte alltid kommer att vara så. Lördag eftermiddag blev vår "Mors dag" då vi firade mamma hemma hos oss. 

Det finns många viktiga delar i mitt liv som jag inte vill vara utan. Det är kanske bra att inventera och se vad som är viktigt och värt att vårda. Kanske finns det också något som saknas? Eller något som ska avslutas? Tål att funderas på. Särskilt lämpligt nu när mitt liv ändå ska förändras.

Det sista

Nu närmar det sig... Det är mycket "det sista". Det ena efter det andra är sista gången.

I onsdags var det våravslutning för all personal i Svenska kyrkan i Boden. Det var ute på Skogskyrkogården, faktiskt. Alla som ville fick prova på att köra kyrkogårdsfolkets maskiner; åkgräsklippare, traktorer, grävmaskiner mm (Se nedan). Här "sommarpratar" vår kyrkoherde i kapellet. Vi var också några stycken som blev avtackade för den tid som vi jobbat i församlingen. För min del handlar det om att jag går i pension efter sommarens semester.

 En kanslist på åkgräsklippare

 En musiker

En präst

Det var min sista våravslutning som anställd. I fredags ledde jag min sista begravninggudstjänst. Och så fortsätter det... Men än har jag några dagar kvar innan mitt nya liv börjar.

Överluleå kyrka (Boden)

Men är man präst så är man. Även om man går i pension. Präst emeritus. Eller emerita, som den feminina formen heter. Vissa skyldigheter och rättigheter är kvar från den tidigare yrkesverksamheten. Det känns fint. Skulle tro att jag kommer att få något uppdrag någon gång ibland ... Någonstans. 

Till kyrkan kommer jag att gå hur som helst. Det hör ihop med min tro och mitt liv. Även om jag inte kommer "bakom" lika ofta som nu och inte heller är med och förbereder gudstjänsterna på samma sätt, som jag varit van vid.  Allt har sin tid.

Men, som sagt, än har jag en liten tid kvar. Några till "det sista" väntar. Och när det sista är gjort väntar något nytt. Det är spännande att leva!