Jorden skall brukas av alla

Jorden skall brukas av alla, alla gemensamt, alla tillsammans.

Den känner inga rika, bara fattiga, som den föder.

Det är inte av ditt goda du ger åt den fattige.

Det är en del av hans eget som du ger tillbaka.

Citat från biskop Ambrosius, 300-talet

En text som följt mig sedan 70-talet, och som nog påverkat mitt tänkande ganska mycket. Då på 70-talet sjöng sånggruppen Fjedur den här texten. Det var väl därför den fastnade. De var mina stora favoriter.

Här kan du lyssna på Fjedur!

Det är lätt att tänka att man är "snäll" och "hjälper" - när man i själva verket bara ger tillbaka något som tillhör andra. Gamla ord från 300-talet, som är minst lika aktuella idag på 2000-talet.

Fotona är ifrån Långared (utanför Alingsås) i slutet av maj 2013

Ljuset är på ingående

Kyrkbyn, Gammelstad

I dag gladdes jag åt ljuset! Var tvungen att ta ett foto, fast jag har hur många som helst foton av det här motivet. Nu har det äntligen blivit riktigt kallt, mellan 16-20 minusgrader, som det ska vara i januari. Och därmed blir det också klarare och ljusare. Dessutom kanske det börjar synas att det har vänt, att vi går mot ljusare tider.

 Boden

Såg ikväll när jag bläddrade i Psalmboken den här fina gamla psalmen:

Jesus kär, 

var mig när

och livets väg mitt hjärta lär.

När dagen gryr, när natten skymmer,

Jesus kär, 

var mig när.

Håll du mig

tätt vid dig

och jämna för min fot din stig.

I glädjen och i sorgen lika,

håll du mig

tätt vid dig.

Lina Sandell, 1889

(Den Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum 1986, Psalm nr 184)

Livet på vägen

Varje kväll jag kommer hem och kör in bilen på tomten, andas jag ut och känner mig tacksam över att jag också denna dag kommer hem helskinnad. Dvs jag har inte kört av vägen och jag har inte ramlat och slagit mig. Det är verkligen något att vara glad för!

Inte heller har jag åkt fast för fortkörning - men det är däremot inget konstigt i dessa dagar. I dag när jag var ute och körde på E4:an i snö och kraftig blåst, kom en stor blå timmerbil farandes bakom mig. När den var ganska nära, blinkade chauffören med helljuset. Jag tolkade det som att han (för det var väl en han?) tyckte att jag körde för sakta. Min Honda är en bra bil på många sätt, men just när det blåser är den lite väl kinkig, tycker jag. Då vill den gärna följa med vinden. Det tycker jag är obehagligt.

 Fotot är inte ifrån idag. Utan från november.

Annars? Jo, jag försöker treva mig fram på "andra vägar", som jag skrev om sist; att ibland måste vi välja att gå en annan väg än vad vi först hade tänkt. Det är skrämmande, främmande och spännande. Men vågar vi följa hela vägen fram, så kan det bli riktigt bra :-)

Tänk om jag skulle våga mig på att gå fler "andra vägar" 2014. För det är inte alltid så bra att följa de djupa spåren på vägen. Åtminstone inte om man har breda däck, som jag har på min bil - det har jag blivit varse den här vintern. När däcken är lite bredare än spåren kan det hända att bilen rätt som det är far iväg åt ett helt annat håll - och det kan ju som sagt vara spännande, men också skrämmande farligt! Så nu försöker jag, när spåren är för smala, att köra vid sidan av spåren, eller på kanterna ovanför spåren, om ni förstår vad jag menar.

Om det spårar ur, kan det gå så illa, att man hamnar här. 

Kyrkogården i Gammelstad.

Ja, man ska nog passa sig för de smala spåren under livsvägen, där är det lätt att spåra ur.

Nu har jag nog själv spårat ur en del - ska försöka hitta en framkomlig väg till sängen.

De tog en annan väg

De vågade trotsa förnuft, professionalitet och överhet - och följa en dröm! De som var så visa och lärda... Något i mötet med det lilla barnet, med den stora glädjen, med det overkliga, okontrollerbara  gjorde att de släppte kraven och viljan att förstå och förutspå.

De tog en annan väg. För en dröms skull, för ett ansiktes skull, för deras egen glädjes skull. 

De tog en annan väg. Utan karta. Utan garantier. Utan att veta vad det skulle innebära.

De tog en annan väg. Något nytt hade öppnat sig för dem. 

Ibland måste man våga gå en annan väg.

Matteus 2:1-12

Tecken?

Vi har olika stor tro på änglar, drömmar och stjärnor, hur de kan leda oss och föra oss rätt, eller hur? Överhuvudtaget tänker vi olika om "tecken".

Ett "tecken", som det pratas ganska mycket om idag är "magkänsla". Många lyssnar till sin magkänsla. Någonstans inom oss vet vi ganska väl vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel. Samtidigt vet vi också att känslor kan spela oss ett spratt. Den första känslan stämmer inte alltid.

En känsla bland många är glädjen. Hur mycket kan den leda oss rätt?

För min del har jag nog allt för lätt nonchalerat den känslans betydelse. Åtminstone teoretiskt. Kanske har jag ändå följt känslan mer än jag tror, utan att riktigt veta om det. Ja, det har jag nog, när jag tänker efter.

För visst kan glädjen var ett lika starkt tecken som en ängels röst, en dröm, en stjärna?

Hur som helst behöver vi alla glädje. Det ger styrka.

Jag kommer ihåg när jag hade min första tjänst inom Sjukhuskyrkan, det var på Södertälje sjukhus på 90-talet. Det var just vid den här tiden, då det var rea i butikerna. Jag köpte mig en röd kappa! Jag älskade den kappan. Den gav mig någon slags styrka varje gång jag tog på mig den. En motkraft till allt det svåra jag mötte i mitt jobb. Det är inte många plagg som jag har slitit ut, men den kappan slet jag verkligen ut. Jag har en röd kappa nu också, men jag trivs tyvärr inte lika bra i den...

Ibland kan vi nästan få dåligt samvete för att vi är glad, när det finns så mycket hemskt och eländigt i världen, ja, även mycket nära oss. Vi ska naturligtvis vara varsamma om glädjen på ett klokt och kärleksfullt sätt. Vi hjälper dock ingen människa med att avstå från glädje.

När glädje erbjuds oss, låt oss ta vara på den - vissa tider kan glädjen vara svåråtkomlig.

Var uppmärksam på glädje-tecken! Jag tror att de finns.

Reklampaus

25% på plåtburkar med griffeletikett

Ja, nu blir det reklampaus mellan julhelgernas budskap. Snart träffar vi de vise männen, men först går vi till URBANSTORE - därmed inte sagt något om det är stjärnan som leder och lyser dit...

Sänggavel 4290 kr

Det lyste i alla fall i butiken idag när jag var ute en sväng. Eftersom jag inte träffat min bror efter nyår, ville jag gå in och önska honom och brorsdotter en god fortsättning på året.

Tavellister i ek, 4 st 30 cm 100 kr, 4 st 60 cm 150 kr

Det var mycket folk där. Men vi hann i alla fall prata en stund.
Kul att träffa dem!

Rean pågår för fullt. På lagret finns superbilliga saker. Kolla t.ex. den här skohyllan för 150 kr, ord pris är 1260:-  Det är nästan man vill köpa bara för att det är så billigt... Den måste inte användas som skohylla, man kan t.ex. ställa två, tre sådana hyllor bredvid varandra, för att ha någonting annat i och på den... Kanske kan man ställa dem på varandra...

 

I själva butikslokalen finns andra erbjudanden,
som t.ex. 10 % på hela sortimentet från Ermatiko.

Vet inte om denna soffa är ifrån Ermatiko...

Roller bord vitlack 1675:- ord 2090

ek 1620:- ord 2025

15% på mimous sortiment

Jag gillar deras kuddar!

Mimous har också handdukar och överkast

Slut på reklaminslaget för idag.

Det sista jag såg innan jag lämnade URBANSTORE.

Inte så dumt budskap att bära med sig resten av dagen.

Nyckel till fel dörr

Nyårsnatten tillbringade jag i soffan tillsammans med maken och sonen - och Anthon Berg, dansken - känner ni honom? En god vän.

Kvällen gick i enkelhetens tecken. En stillsam och skön hemmakväll. Bonus för oss var att sonen var hemma. Det är länge sedan han firade nyår med oss. Det som var bonus för oss, var snarare minus för honom. Han hade ställt in sig på att fira nyår i Singapore. Förstår inte riktigt att han tyckte att en nyårskväll i Boden med mamma och pappa inte riktigt låg på samma nivå som ett nyårsfirande i Singapore... !

 
Nja, vi förstår nog... ändå. Tyvärr har han varit sjuk i stort sett hela tiden som han har varit hemma här i Boden; hög feber och huvudvärk. Många timmar har han tillbringat i sängen, eller sovandes i en fåtölj.
Nu har han dock blivit så pass pigg att han tagit sig hem till sin lägenhet i Umeå. Han skulle ha flugit till Singapore i söndags i sitt jobb, för att efter nyår åka vidare till Australien. Men det blev ingenting av med det, tyvärr. Vi hoppas att han blir riktigt bra snart.


Dottern åkte söderut i söndagskväll. Så nu är det bara vi två kvar. Det har varit mycket roligt att ha dem hemma! Tomt blev det efter dem.

Inte vår ytterdörr - tyvärr! Fotot är ifrån Rhodos.

Jag vaknade första dagen på det här året av att jag hörde att någon satte en nyckel i låset på ytterdörren. När också min man uppfattat samma ljud, flög vi upp ur sängarna. Nyckeln verkade inte passa. Vi såg en kvinna gå från huset med en nyckel i handen. Märkligt! Vår första teori var att hon hittat en nyckel på gatan och prövade om det var till vårt hus... men då kanske man ringer på först?! Sedan tyckte vi att hon gick mot garaget för att pröva nyckeln där. Owe slängde på sig kläderna för att få tag i henne och höra vad det handlade om. Han försökte följa spåren i nysnön, men hon var spårlöst försvunnen. Konstigt!
Hade hon gått till fel hus? Skulle hon typ vattna blommorna hos någon bekant som hon inte riktigt visste var hon/han bodde? Eller var hon förvirrad? Dement?
Vart gick nyckeln?!

Att gå fel i ett höghus, att t.ex. ta en våning för tidigt, det är inte så ovanligt (det har jag själv gjort några gånger. Pinsamt!), eller kanske i en radhuslänga - men här i området är inte husen särskilt lika. Ja, ja hoppas att hon kom rätt!

Det hjälper inte att ha en nyckel i sin hand, om man inte vet vart den hör hemma. Det finns många dörrar. Många dörrar att pröva sig fram på. Oftast passar nyckeln bara till en dörr, eller åtminstone till ett hus. Kanske är det så ibland i livet, att vi har något som vi önskar att göra - men vi hittar inte rätt ingång som leder dit vi vill, till det vi behöver.
Hur gör man för att hitta rätt dörr?

Inte heller vår dörr. Från Nederluleå kyrka.