Storbesök

I dag fick vi storbesök i Porsökyrkan. En hel del människor och aktiviteter följde med i dess spår...

"För en underbar stjärnas skull hava vi ingen ro, äro vi ständigt, ständigt på språng..." (Nils Bolander), ja, det skulle nog visa män från Österns länder ha kunnat stämma in i. För hade det inte varit för den mystiska stjärnans skull, så hade de inte packat sina kameler och gett sig iväg på den långa färden till Betlehem.

"Stjärnan som en gång stannade till 

över ett barn och en mor 

vänder vår bittraste natt i dag, 

skänker en glädje stor" 

Maria och Josef och Jesusbarnet får besök av en herde i stallet.

Här har också de visa männen anlänt ...

... med sina gåvor
När man öppnade den finaste gåvan av alla, vet ni vad man såg då?
Jo, sin egen spegelbild!
Det är den bästa presenten till Jesus.

"För en underbar stjärnas skull,
stugna av eldstrimmans nål,
funno våra irrande liv
innehåll, mening och mål".

Vilken "tur" att jag befann mig på rätt plats på rätt tid idag!

Citaten är hämtade från Nils Bolanders dikt För en underbar stjärnas skull.
(Dikten användes inte under julspelet. Förstås).

Varje år ansvarar Nederluleå församlings pedagoger för ett julspel för skolorna runt om distriktskyrkorna. Förutom pedagogerna själva är det också andra anställda eller ideella från församlingen som är aktörer i spelet. Mycket bra och fängslande gjort!

Törst

Himlaljus över Porsön idag. 

Var tvungen att kliva ut ett steg från mitt arbetsrum och ta några foton.

Nederluleå församlings personal har idag ätit ett härligt julbord på Örnvik i Luleå. Resten av arbetsdagen fanns inget större behov av att äta något mer - däremot dricka. Jag har känt mig mycket törstig. Vi pratade om det några stycken. Hur lätt det är att glömma bort att dricka! Och precis det har jag tänkt rätt mycket på på sista tiden, att jag måste lära mig att lyssna mer på min egen törst. Ofta kan jag känna törsten långt borta någonstans, lite diffust, men nonchalera den - men nu har jag flera gånger förstått vilka besvärliga konsekvenser det kan ge...

Ja, det är viktigt att lyssna till sin egen törst... jag måste lära mig att bli mer lyhörd för det.

I Jäckvikks-trakten

DIN EGEN TÖRST

Lyssna till din egen törst
den torra strupens rop i öknen

du har länge hört rösten
långt borta, tänkt: sedan

Lyssna till kroppens
värkande trängtan

innan du förtorkar
vissnar bort 

Nätter och dagar

Så fort nätter och dagar går. Snart har halva december gått. Och snart är det nytt år... igen. Snabbt blir upplevelser och händelser minnen, som man ser tillbaka på, men som också gör någonting med oss. Det blir en del av livet.

Vår son Christofer har varit hemma några dagar (fotot är ifrån i somras). Nu sitter han på tåget på väg tillbaka till Umeå, för att om ungefär en vecka på nytt ge sig ut på en period av jobb, nu till Svarta havet utanför Rumänien.

Det har varit roligt att dela vardag några dygn. Tänk vad värdefullt det är med köksbord! Det kan vara stort eller litet, gammalt eller nytt, bara man får sitta ned och prata. Det som är på bordet är sällan det viktigaste - men visst är det roligt att äta gott :-)

Måste passa på och ta ett kort medan ugnsluckan är ren och klar!

Nästan varje kväll läser jag en dikt eller flera av Tomas Transtömer. Jag har hans tjocka samlingsbok Dikter och Prosa 1954-2004 (Bonniers) liggandes vid sängen. I går kväll fastnade jag för de här raderna:

Ute i terrängen inte långt från bebyggelsen

ligger sedan månader en kvarglömd tidning, full av händelser.

Den åldras genom nätter och dagar i regn och sol,

på väg att bli en planta, ett kålhuvud, på väg att förenas med marken.

Liksom ett minne långsamt förvandlas till dig själv.

 Om historien nr v

Nu dags att sova!

Liv i mörker

Adventstjärna från Urbanstore. I vit trä. Finare i verkligheten än på fotot.

Det ser mörkt ut. Gardinerna är fördragna. Man kan ana att några rör sig där inne i den svaga belysningen. Ibland, en kortare stund, tänds en starkare lampa - och så blir det mörkt igen...

Ja, om någon händelsevis skulle bry sig, så kanske de undrar vad vi håller på med. Jo, det är så här. I går eftermiddag körde Owe och jag ner till Umeå till vår son Christofer, åt lite mat, och vände åter till Boden (ca 60 mil på några timmar). Nu med Christofer i baksätet. Han har gjort en ögonoperation och måste de närmaste dygnen leva i mörker, eller åtminstone inte ha för starkt ljus omkring sig. Även om det kan vara lite påfrestande för gamla ögon att leva i dunkel, så är det helt underbart roligt att få "rå om" honom några dagar. Eftersom han jobbar under julen så får vi vara tillsammans nu istället. Därav de fördragna gardinerna och den svaga belysningen.

 Att Nelson Mandela har avlidit är det väl ingen som har missat. Jag avslutar mitt blogginlägg med ett par citat, som jag tror mycket på, av honom:

Mod är inte frånvaro av rädsla utan triumfen över den. Den modige är inte den som inte är rädd, utan den som övervinner rädslan.

När vi har frigjorts från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andras.
 
Citat av Nelson Mandela

Älskar röda äpplen, både till smak och utseende.

Nu tändas...

Så här dagen efter känner jag mig glad för gårdags-kvällen;

Så många glada och positiva människor!

 Så mycket fin sång!

Så gott adventsfika!

Det var Kultur-café:

Julkonsert med Qvinnokören Lapponica

och barnkören Happy Voices.

Det var fullsatt i kyrkan så barnkören fick sitta på kuddar på golvet.

Barnkören sjöng tillsammans med Qvinnokören:

Du stjärna över Betlehem,

o, låt ditt milda ljus

få lysa in med hopp och frid

i varje hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt

sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus

i signad juletid.

Nu tändas tusen juleljus, här vers 3,4.

Text: E. Köhler 1898

Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 116

Båda körerna sjöng fantastiskt bra.

Det var fritt inträde och adventsfikat blev alla bjudna på.

Däremot togs det upp en kollekt till Svenska kyrkans Julkampanj
"Ge alla barn en framtid utan våld".
Här kan du läsa mer om julkampanjen och hur du själv kan ge ett bidrag.

Husmödrarna i Porsökyrkan räknar kollekten.
Det blev nästan 2500 kr, det är vi glada och tacksamma för.
Vi hoppas verkligen att det ska bli ett ljus "i hopp och frid"
för dem som behöver det mest.

Dessa damer var otroligt svårfångade!
Jag tog massor av foton, men de satt nästan aldrig still!
Inte helt obekant när det gäller Elaine och Anita...
Ville ändå ha med det här fotot, för det är ofta så här man ser dem;
glada och kvicka i ord och handling, inget är omöjligt, de kan fixa det mesta...
Många skratt blir det i deras närhet.

Jag har så bra arbetskamrater!

Det bästa

Vad man önskar ibland att kunde ge bort det bästa  till någon/några som ens hjärta slår extra för; en inre ro, glädje, hälsa, god självkänsla, förtröstan ... sådant där som man inte bara kan gå och köpa. Inte heller kan man bara ge det i ord, övertala, förklara.

DET BÄSTA

Det bästa som vi äga

det kan man inte giva,

det kan man inte säga

och inte heller skriva.

Det bästa i ditt sinne

kan intet förorena.

Det lyser djupt där inne

för dig och Gud allena.

Det är vår rikdoms råga

att ingen ann kan nå det.

Det är vårt armods plåga

att ingen ann kan få det.

Karin Boye, Moln

Önskar det bästa till dig.

En bygdens son

Så var då både Stilla dag och två adventsgudstjänster till ända - med god eftersmak! Tänk så bra det kan bli, trots alla trots. Jag har varken igår eller idag tagit några foton. Men om du vill se och läsa om Adventsgudstjänsten i Porsökyrkan i eftermiddag kan du läsa i "Första söndagen i advent" på Radhusbloggen http://radhusbloggen.blogg.se/ 
Där kan du få lyssna till psalmen "Bered en väg" med sång, trumpeter och orgel. Det blir så mäktigt med trumpeter...

En tanke som har tilltalat mig utifrån den alternativa evangelietexten i Lukas kap 4:16-23 är att här får vi möta Jesus som "bygdens son". Han kom till Nasaret, där han växt upp, gick till synagogan som han brukade. Han blev erbjuden att läsa en text av profeten Jesaja och hålla en kort "textutläggning". Allt var som det brukade. Inget märkvärdigt. Förmodligen fanns det inga större förväntningar i luften - det var en helt vanlig gudstjänst. Men när Jesus började läsa lyssnade plötsligt alla. All uppmärksamhet var riktad på honom. När han sedan satte sig ned och började tala, så gissar jag att man skulle kunna beskriva stämningen som "magisk". "I dag har detta skriftens ord gått i uppfyllelse inför er som hör mig", säger Jesus. Jesus var uppfyllelsen av profetian.
Han var en bygdens son, alla kände igen honom, snickarens son. En del kände honom som en släkting, andra som granne och kanske någon från skoltiden osv. En man av folket.
Det var inget märkvärdigt, ändå så märkligt!

Så som han en gång kom, tror jag, att han också kommer idag, som en av oss, en bygdens son. Han hör hemma där vi är. Där vi bor kommer han till oss. Inte särskilt märkvärdigt, men märkligt. "I dag".

En ängel från Bodens gator förra julen, kanske finns den där i år igen...