Tacksamhet!

Det är lätt att fylla sina tankar och samtal med sådant som vi oroar oss för, räds för eller bara rent allmänt vill klaga på. Det finns gott om stoft till det.

Men det finns faktiskt mycket vi kan känna tacksamhet för också. Smått och stort. Jag ska inte orda så mycket om det. Men den här hösten har jag verkligen, mer än någonsin, tror jag, njutit av allt vackert (och gott) som hösten bjuder på. Fotografierna är ett litet uttryck för det.

Vi har en fantastisk färg på vår häck. (Aronia). Den blir extra vacker mot Ornäsbjörken som är grön långt in på hösten.

Jag är så glad för våra äppelträd! Och i år är äpplena fler, större och vackrare än tidigare år. Jag är inte alls uppväxt med äppelträd, så jag tycker att det känns fantastiskt att ha äppelträd på den egna tomten. Goda är de också.

Trots växternas trötthet och "nära-slut-tillstånd" finns det något vackert över dem. De är ofta i varma färger.

Det färggranna och lockande kan vara farligt. På hösten, liksom alla årstider. Men titta kan man få göra...

Tack för alla de små ting som jag oftast glömmer.

Tack för det leende jag fick idag.

Tack för ett vänligt ord.

Tack för en sång som jag hörde.

Tack för det som växer kring mig,

gräs, mossor, stora skogar.

Tack för det som växer inom mig,

en smula vishet mer för varje dag.

Tack också för minsta musen,

för flugans surr, sol och skuggor,

åskans muller långt, långt borta.

Tack för allt detta lilla som gör

att jag känner mig så hemma

i den värld som du skapat åt mig, Gud.

Ulf Nilsson

Ps. På söndag är det Tacksägelsedagen.