En psalm som vi sjöng i dag i Mariakyrkan i Sävast var Margareta Melins Gud bor i ett ljus. Jag citerar vers 1:
Gud bor i ett ljus, dit ingen kan gå,
Gud kan vi ej se och inte förstå.
Men Gud kommer hit, han vill vara här.
Så blir han ett barn, som Maria bär.
(Den Svenska Psalmboken nr 605)
Den versen är en bra sammanfattning av evangeliet och den kristna trons centrum.
En annan psalm som är vanlig den här söndagen är Ylva Eggehorns Barn och stjärnor. I Mittenraderna i den första versen står det:
Mitt i mörkret bjuder livet
oss att växa som en låga.
Jag har fastnat för den där meningen. Det är mitt i mörkret, i det tunga och svåra, som livet bjuder oss att växa. Det är inget krav eller tvång, utan en inbjudan. Till en bjudning kan man tacka både ja och nej. Det är ett val vi gör. Livet bjuder oss. Livet erbjuder oss att växa som en låga. Hur växer man då? Vad innebär det? Jag tycker att det låter lockande. Växa som en låga!
Det är lätt att skylla på mörkret; "det går inte att växa här och nu". Men det är just i mörkret som vi bjuds att växa som en låga.
I meningen under de citerade raderna står det:
Ljuset bär oss.
I andra versen står det i mitten:
Gud är hos oss, ljus i natten,
för att hjälpa oss att våga.
Läs gärna hela psalmen Barn och stjärnor, nr 744 i Den Svenska Psalmboken. Det är bara två verser. Eller googla.
Jag sitter i mörkret, Herren är mitt ljus.
Mika 7:8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar