"Att leva är att fråga..."

 

I helgen hade vi besök av en av våra allra bästa vänner. En vän "från förr i tiden", som också är en vän "i tiden". Sådana vänner är det lätt att prata med. Om liv och död, högt och lågt, djupt och ytligt. Det är oerhört roligt, tycker jag! Samtalsämnena bara flyter på...  I de samtalen finns också många frågor, väntan, "vi får se..."

Våran gäst kom med hyrd bil, med en registreringsskylt med nästan hennes namn 😃

Vi gjorde några korta utflykter. Till världsarvet i Gammelstad förstås. Nederluleå kyrka och kyrkstan.

Fika i vår kyrkstuga.

Växlande väder.

Tillbaka till Boden igen. 

Vid Bodens vattenkraftverk

Jag gillar broar och portar. Symboliskt öppnar de upp, leder vidare, för samman - samtidigt som det kan finnas frågor, osäkerhet, något nytt och okänt. Men det är väl så livet är. Det är så vi får leva, våga gå de där stegen över bron eller genom porten...

(Fotot är ifrån Gammelstads kyrkogård och Stillhetens kapell)

I morse pratade Owe och jag om Tore Littmarcks psalm; "Att leva är att fråga", Svenska Psalmboken med tillägg, nr 732. Jag citerar första versen och några strofer till:

Att leva är att fråga, att vänta på ett svar.

Att leva är att lyssna, tills tvivlet tystnat har.

Att leva är att ana att allt är i Guds hand,

att finna frid och trygghet i själva orons land.

Att leva är att lämna sin egen trygga vrå,

att öppna stängda dörrar och söka att förstå....

... Att leva är att ana att Gud finns nu och här,

att Gud har skapat jorden och ännu har den kär.