Vänta in resonansen

"De som vågar dröja för att vänta in resonansen".

(Ett citat från Ylva Eggehorns bok Natt och Dag Ord för årets alla dagar. Meningen i sitt sammanhang finns under den 28 januari.)

Jag har tänkt på den där meningen; att våga dröja för att vänta in resonansen. Jag har sökt på synonymer på resonans. Några är återklang, genljud, eko, medsvängning, gensvar, förståelse.

Ibland går allt så fort, vi hinner inte lyssna in det som kommer tillbaka. Eller vi kanske inte vågar vänta så länge, i rädsla för genljudet.

Återklang. Så vackert! Det kan vara värt att vänta in resonansen. Ett gensvar! Tänk, att få möta förståelse, medsvängning.

Ibland när vi säger något högt för oss själva, eller inför någon annan som verkligen lyssnar, hör vi plötsligt vad vi säger, vad vi menar, vad vi tror.

Inte så sällan får vi då ett svar, en klarhet, en förståelse. Resonansen gör det tydligt.

Vill vi förmedla något till andra med det vi säger, måste vi också vänta in resonansen, gensvaret, annars hörs inte våra ord. Orden liksom krockar. Så är det åtminstone i stora, gamla stenkyrkor. Då måste man tala sakta, vänta in genljudet, sedan kan man fortsätta med en mening till osv..

Jag vill lära mig att mer och mer våga vänta in resonansen. Återklangen!

(Fotografierna är ifrån Jäckvik och från Grekland, tagna av Owe och mig)