Årsberättelse del 1

Redan som åtta-åring började jag skriva dagbok och har i stort fortsatt med det hela livet, med några perioders undantag. Tidigt gjorde jag vid varje nytt år en lista över vilka nya människor jag lärt känna under det gamla året, vilka platser jag varit på, roliga och tråkiga händelser mm. Under årens lopp har jag dessutom gjort många Årsberättelser i mitt arbete. Så det känns naturligt att göra den traditionella årssammanfattningen också i min blogg, uppdelat i två inlägg. Inte så intressant för andra, men som jag själv tycker är väldigt roligt att göra. Kanske gör jag något över decenniet som gått också... 😉

För mig leder ofta en årlig överblick till både tacksamhet över allt jag har fått vara med om och eftertanke kring hur jag vill leva mitt liv, vad jag mår bra av och vad som förstör och skadar. Varken jag, eller någon annan, behöver dock skriva allting offentligt. Men jag tror att det kan vara bra att göra en sammanfattning för sin egen skull. På sitt eget sätt.

JANUARI

När 2019 började var jag väl medveten om att det var min sista termin som anställd som präst i Bodens pastorat. Jag skulle inte byta arbetsplats, utan sluta. Jag skulle pensioneras. Det är stor skillnad! Den medvetenheten har följt och påverkat mig hela terminen. Det har lett till både vemod och glädje. Det har verkligen varit blandade känslor. Samtidigt var det mitt eget val och min egen önskan. Många, många gånger fick jag frågan hur det kändes. Det var inte alltid så lätt att svara på. 

FEBRUARI

En stor glädje - och mycket arbete - för hela familjen har varit vårt fritidshus i Robertsfors. Inte hade vi trott att vi skulle vara där så mycket under vintern, när det är som mörkast och mest med snö. Men Owe och jag har kört de 23 milen helg efter helg, de helger som jag har varit ledig. Den större stugan, som fanns färdig på tomten, är inte riktigt vinterbonad. Men vi har haft braskamin och sedan värmepump och klarat oss bra. Det har varit som en förälskelse, vi har inte kunnat låta bli att åka dit. 

Förutom att vi njutit av den fantastiska naturen, har det varit så roligt att vår son och hans sambo och vår dotter också har trivts där. Vi har planerat, fantiserat och jobbat  tillsammans och delat många goda måltider ihop. 

I februari var mamma sjuk och på Sunderby sjukhus. När sådana kritiska stunder kommer, så påminns jag om livets skörhet och dödens verklighet. Det påverkar perspektiven i livet och prioriteringar.

MARS

I mars gjorde vi "slag i saken", som vi tänkt sååå länge. Vi köpte, via Blocket, en insats till öppna spisen som vi har hemma i huset i Boden. Det har känts så dumt att elda "för kråkorna", som man brukar säga. Nu kan värmen tas till vara på ett annat sätt. Dessutom är det bra att ha i krislägen när  strömmen inte fungerar. Nu eldar vi mycket oftare och njuter av det.

I mars provade jag för första gången att måla på svart akvarellpapper. Det var spännande och annorlunda motför att måla på vitt. Inte så enkelt. Denna första bild har faktiskt blivit såld och målningen jag gjorde efter den 😊

En sak som kändes tungt under våren med tanke på att jag skulle gå i pension, var att jag förstod att min pension skulle bli riktigt låg. Jag skulle tillhöra "fattigpensionärerna". En bland många. Många tankar, frågor och funderingar kring mitt arbetsliv surrade i huvudet och i samtal med min man. Men jag kan ändå inte ångra mina arbeten och att jag arbetat mycket på halvtid för att hinna vara med mina barn. Jag tror att jag/vi kommer att klara oss bra ändå.

APRIL

När vi är i stugan lever vi med årstiderna mycket mer än annars. Även om vi jobbar med olika saker, så finns naturen där så nära. Den är liksom "med" hela tiden. Vi känner av luften, dofterna, ljuden så tydligt och lägger märke till växter och djur på ett annat sätt än annas. 

Även innifrån kan vi ofta se mycket fåglar och även andra djur. Det är väldigt roligt! Jag är inte alls kunnig när det gäller växter och djur, men jag tycker att det är oerhört fascinerande att upptäcka och se, och lära mig lite mer.

Förutom fåglar, ser vi mycket rådjur, renar och harar och då och då andra djur. Alltid lika spännande. 

En viktig sak under våren, jag tror att det var i april, var när vår son och hans sambo berättade att de väntade barn. Christofer började lite kryptiskt med att säga något om att de hade  jobb åt mig när jag gått i pension - det var först när han nämnde något om barnvakt, som det började gå upp för mig vad han menade. Vilken glädje! Det har förstås påverkat våra samtal och planer inför framtiden... inte minst planerna kring vårt gemensamma fritidshus. Det var en sådan där stund vid matbordet i stugan som jag alltid kommer att minnas, så länge jag har minnet kvar i alla fall.

MAJ

Maj månad handlade för mig mycket om "det sista". Sista gången jag hade olika kyrkliga handlingar, gudstjänster i vissa kyrkor och andra "sista gången"-grejer. Jag höll också på med sådant som jag skulle lämna över till min efterträdare. Vissa saker kändes skönt att det var sista gången, annat mer vemodigt. Men nu började våren och sommaren komma och jag längtade allt mer efter min ledighet.
Tänk att få vara ledig en hel sommar!

I Karin EE von Törne Hearn och Bertil Sundstedts ateljé

I slutet av maj var den traditionella "Konstrundan" i Norrbotten. Det var i år, liksom tidigare år, roligt att få vara med tillsammans med Karin EE von Törne Haern och andra målarvänner på Kronan i Luleå. 

Under vårterminen gick jag akvarellkurs för Karin. En sysselsättning och ett sammanhang som jag mår väldigt bra av. Ett av alla mina önske-planer inför pensionärslivet är att hinna måla mer.

Annat som också gett mig mycket under våren är träffarna med "Skrivarna". Vi möts och pratar och fikar - och läser upp egna texter för varandra, som vi skrivit på ett gemensamt tema. Trots att temat är detsamma blir ofta texterna väldigt olika. Det är fantastiskt roligt och inspirerande att träffa dessa vänner.

I början av maj började vår dotter sin två-månaders tågluff i Europa. Vi gladdes med henne med allt hon fick uppleva, men självklart fanns det oroliga stunder också för en sådan mamma som jag.

JUNI

Pingstdagen den 9 juni avtackades jag i en gudstjänst i Matteuskyrkan, där jag haft mitt huvudansvarliga arbete under åren i Boden. Det blev en fin dag. Efter några dagars arbete till, började ett "nytt liv" för mig. En stor förändring i livet. Mitt yrkesverksamma liv var slut. Det låter drastiskt och är det också på ett vis. Samtidigt var det sommar och semestertider - och i mitt yrke tar inte uppdragen slut bara för att man går i pension, vilket också höstterminen har visat. Det bästa med att jobba som pensionär är att man får göra det som känns allra mest meningsfullt, det som jag tyckt om att göra i mitt arbete. Det är bra. Och så får jag tacka nej om jag vill... 

En lång, ledig sommar blev det, som gick väldigt fort ändå.

En vän som varit sjuk länge, blev sämre under den här terminen. Vi hade ganska tät kontakt. Mitt i sin svåra situation kunde hon vara mycket dråplig och humoristisk. I Juni träffade jag henne för sista gången på Sunderby sjukhus. Fast det visste vi inte då. Vi utbytte gåvor till varandra. Kanske visste vi ändå - men vi planerade att ses igen. Och det hoppas jag att vi gör. Jag saknar henne.

Jag har under mitt "processande" av den kommande pensionen inte tvivlat på att jag skulle ha någonting att göra. Och så har det också blivit, som det också är för många andra någorlunda unga och friska pensionärer. Det är jag tacksam för!

Det här blev alldeles för långt. Resten av året kommer i ett annat blogginlägg.