Årsberättelse del 2

JULI

Sommaren fortsatte. Vi var så mycket vi kunde i stugan, även sedan Owe börjat jobba igen efter semestern.

Vi fick en hel del besök under sommaren. Det var roligt!

I början av Juli månad dog en vän till mig och senare under månaden begravdes hon. Jag har haft svårt att förlika mig med att jag inte kan ha kontakt med henne längre. Döden är ett bryskt avbrytande av relationer.

En sak som sysselsatt våra tankar och planer mycket har varit det här med avlopp, trekammarbrunn, reningsverk i stugan, som många vet så har det kommit noggranna regler och bestämmelser kring det. Vi bestämde oss för ett reningsverk, en Eco-box från Övertorneå. Det var mycket vånda kring det...  när, var, hur, vem... ? Men det blev bra till slut.

När jag ser tillbaka på sommaren så hann vi väldigt mycket. Även om vi då tyckte att det gick sakta. Mycket gjorde vi själva. På bilden ovan höll Christofer och Cornelia på med en friggebod, som i första hand är tänkt till Cornelia.

Det gick bra ända till de upptäckte alla myrorna som fanns i några byggpaket! Det bara kryllade av myror... usch, det var hemskt! Vi såg myror överallt, vi drömde om myror och vi kände "myrkryp" över hela kroppen! Det kändes nästan oövervinnerligt någon dag, men det ordnade sig och bygget fortsatte som planerat.

I slutet av månaden gjorde vi något helt annat. Vi var på Trästocksfestivalen i Skellefteå och lyssnade bl.a. på min bonusysterdotter Matilda med artistnamnet "Many voices speak". Det var välgörande för kropp och själ.

AUGUSTI

Våra projekt i stugan tog inte slut. (Är inte slut). Även om det var mycket jobb, så gav det mycket glädje också. Sällan vi varit med om så många påtagliga, konkreta resultat på så kort tid. Men Owe och jag har inte heller hela livet på oss. Det är faktiskt ett faktum som drivit oss. Bara 10 år framåt (eller mindre) kan livet vara annorlunda. Vi blir hur som helst inte yngre.

Det där att våra liv är begränsade kan driva på och få oss att göra vissa saker eller ta vissa beslut, men samma faktum kan också hjälpa oss att stanna till och vara närvarande i nuet eller ge upp något, eller låta bli att starta upp något nytt, som egentligen inte ger så mycket. I ett större och längre perspektiv så är det mycket som inte har så stor betydelse. Men det är lätt att glömma bort när en är mitt i allt.

En källa till glädje för oss alla är alla blåbär som fins på tomten! Vilken gåva! Tänk så mycket gott en kan göra av blåbär.

Sista dagen i augusti fick jag min födelsedagspresent av min familj. Cornelia och jag var i Karlstad på Lars Lerins konsthall, Sandgrund. Det var en present som jag uppskattade mycket! Tänk, att få gå omkring där och titta på alla fantastiska målningar... Så inspirerande. Och så fick jag vara tillsammans med Cornelia. Vi hann en del annat i Karlstad också.

SEPTEMBER

Direkt från Karlstad åkte jag på kusinträff hemma hos Kerstin  i närheten av Sollebrunn. Inte så långt från Alingsås, där min mamma föddes och växte upp.

Inte alla kusiner kom med på bild. Jag känner en stor tacksamhet och glädje att få ha en så bra kontakt med mina kusiner trots de långa avstånden. Vi har något gemensamt. Våra föräldrar hade en mycket djup och nära relation till varandra, trots avstånd inte bara i mil, utan också i ålder. Nu får vi försöka behålla något av den närheten. Vi som ännu finns kvar.

Det var först i september som jag verkligen blev pensionär. Mitt första uppdrag som pensionär var att vara med på Familjelägret i Jäckvik. Vilken ära! Ett så roligt uppdrag med huvudansvar för gudstjänster och akvarellmåleri. En plats som jag lärt mig att älska under ett flertal år.

Jag känner mig förvånad, förskräckt och stolt över att jag redan på min första månad som pensionär hade utställning tillsammans med min kompis Cathinka på ett galleri i Boden! Hur vågade jag det?! Men så blev det och det var roligt. Ibland överraskar man sig själv. En vet aldrig vad som kan hända när en blir pensionär. En del hämningar släpper :-)

OKTOBER

Eftersom detta är en slags årsredovisning kan jag tala om att jag i oktober 2019 plockade tranbär för första gången i mitt liv. Det kändes lite "stort".

I oktober var jag till Hallstahammar, min allra första tjänstgöringsplats. Jag ledde en begravningsgudstjänst för en gammal vän. Jag hann träffa ganska många under de dagar jag var där. "Mina ungdomar" på den tiden är nu medelålders män och kvinnor. Tiden går snabbt fram!

En hel del stenar föll på plats under denna höstmånad. Jag hade landat i mitt nya liv, fått nya uppdrag och nya förberedelser att jobba med. Men jag kunde också njuta av ledighet och höstens alla vackra färger.

NOVEMBER

Det är inte alla år som jag längtat till november! Men så var det i år. Den sjätte november föddes vårt första barnbarn, Caspian. Vilken glädje när vi fick en bild på mobilen! Owe hade ett gammalt foto i sin plånbok från när Christofer föddes. 

På Fars dag fick vi träffa Caspian, fyra dagar gammal. Som jag skrivit förut, så mycket ett litet barn berör.

Det hände förstås en del annat i november också, jag hade t.ex. två begravningar och en Skapardag i akvarell i Matteuskyrkan, för att nämna sådant som har med mitt yrke att göra. 

Just i november var jag mer än vanligt på vernissage och utställningar i Boden och Luleå. Det fanns med på min önskelista inför mitt "nya liv" och det har jag faktiskt förverkligat så långt det har varit möjligt. Det är också något som jag vill ta med mig inför detta nya år. Det är lärorikt och inspirerande. På bilden ovan är det Bertil Sundstedt (fd bodensare), Luleå, med utställningen "I väntan på vadå?" på Bodens Konstgille. Här berättar han hur han tänker kring sitt måleri. Han målar gärna sådant som "skaver", så att betraktaren får tänka till lite extra.

Första advent-helgen firade vi i stugan. På lördagen fick vi besök av Caspian och hans föräldrar (från Umeå), mormor och morfar och moster från Strängnäs. Lyckat nog var det en vacker dag med vit snö, sol och högt till himlen.

DECEMBER

Under hösten, och alldeles speciellt under november och december målade jag mer än vad jag haft tid med när jag arbetat. Det var också en förhoppning att det skulle bli så. Kanske ännu mer, men det finns ju mycket annat här i livet som också behöver göras som är både viktigt, meningsfullt och kul.

En del av mina målningar kom till användning på Julmarknaden på Galleri 14 i Boden.

Jag var i Piteå Missionskyrka andra advent inför deras avslutning av den lokala kyrkan/församlingen.

I det årliga julspelet i Matteuskyrkan för skolan var jag med i egenskap av en ängel. Roligt när det uppskattas av elever och lärare. Ett barn sa, att det här var bättre än julkalendern för det här var "på riktigt".

Här är två av herdarna i en paus.

Julen började närma sig. Vår dotter Cornelia kom hem till Boden. Under juldagarna var vi i stugan och firade jul tillsammans med sonen Christofer med familj. 

Även om den lille charmige mannen inte alltid brydde sig, så var han ändå liksom i centrum under juldagarna. 

Vart han än vände blicken så var det någon som såg på honom i kärlek och ömhet. Bäst var förstås mamma och pappa.

På juldagen predikade jag i två julottor i Bygdeå församling. Det är alltid roligt, tycker jag, att få träffa nya kollegor och församlingsbor.

Året avslutades med en Nyårsbön i Matteuskyrkan i Boden och nyårsfirande hos goda vänner.

Jag kan inte vara annat än nöjd och tacksam för året som gått. En del nya erfarenheter och insikter har jag fått som jag tror att jag kommer att ha nytta av inför framtiden.

Jag har många önskningar för mina närmaste och mig själv inför 2020. I tillförsikt och hopp har jag nu klivit några steg in på detta nya år. Naturligtvis önskar jag er alla läsare detsamma!