I natt drömde jag en rörig dröm. Ja, nästan alla nattdrömmar är komplicerade och ologiska. Åtminstone vid första anblicken. Dagdrömmar är ofta förenklade, men inte alltid logiska dom heller!
Jag hade en hel del folk omkring mig. Det blev bestämt att vi skulle åka buss. Jag hade mitt busskort hemma, så jag skulle försöka få fram kontanter - men det gick inte så bra, med händerna fulla... Någon sa att jag kunde betala efteråt. När jag då äntligen vågade mig på att kliva på bussen, var den nästan fullsatt, så jag fick balansera runt och leta en plats med min trasiga pajbotten, som jag var mycket rädd om + det andra som jag bar på.
Till saken hör att jag hade en person med mig, som jag kände lite extra ansvar för - vart hade hon tagit vägen? Jag sökte med blicken. Jo, hon hade redan funnit en plats och satt och pratade med sin stolsgranne. Hon klarade sig bra utan mig.
Jag kände mig inte precis utvilad när jag vaknade.
Så här efteråt, så funderar jag bl.a. på den där pajbottnen, som jag var så rädd om. Den gick i bitar. Det var en spröd och frasig botten. Hur klokt var det att bära på något så skört?! Skulle jag verkligen kunna använda den? Det andra som jag bar på, vad det nu var, skulle jag ha gjort mig av med det - och kunnat bevara pajbottnen bättre? Så svårt att veta! Jag har inget svar.
Ibland - eller, ganska ofta - vet jag inte vad som är bäst. Speciellt när det handlar om det som är sprött och skört och trasigt. Hos mig själv. Eller det som jag försöker bära.
Livet har inga enkla svar. Inga enkla och självklara vägar. Ändå måste jag fortsätta att gå, ta beslut och välja förhållningssätt och handlingar. När det finns folk runt omkring, som det gjorde i drömmen, kan jag faktiskt be om hjälp och råd, vilket jag glömde bort i drömmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar