Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

fredag 7 februari 2020

Lär mig...





För en kort tid sedan tjänstgjorde jag på en begravning. En psalm som sjöngs var

Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
....

Lär mig, du fågel, med din flykt 
att bryta upp och färdas tryggt
mot obekanta stränder
.....

Lär mig, du fjäril, vingad
....

osv.

Text: A G Oehlenschläger 1813, Emilia Ahnfelt-Laurin 1879, Britt G Hallqvist 1983
Finns i Psalmboken nr 304




Psalmen är en bön om att få leva sitt liv fullt ut i tillit och trygghet, precis som skogen. Höstens färgsprakande löv kan lysa och glädja, trots att de snart faller till marken, ja, trots att de håller på att dö.
Lär mig, du fågel... Lär mig du fjäril ... En bön om att våga bryta upp när det är dags och att kunna färdas tryggt mot det obekanta och om förvandlingen från ett liv här på jorden, till ett nytt himmelskt liv.

Jag tycker att hela psalmen andas lätthet, frihet och förtröstan.





Jesus uppmanade oss att lära av naturen, att inte oroa oss så mycket, att se liljan på marken och himlens fåglar. De oroar sig inte.

Jesus har sagt: Inte en sparv faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är t.o.m. hårstråna räknade. Var alltså inte rädda; ni är mer värda än aldrig så många sparvar (Matteus evangelium 10:29-31).

Jag har lärt mig att, i ursprungsspråket står det: inte en sparv faller till marken utan att er fader är med. Gud följer med i fallet.

Vi faller ibland. Inte bara snubblar på mattan, eller faller för att det är halt ute, eller faller av en stroke.Vi kan också falla mentalt, i sorg och saknad, i tvivel och obesvarade frågor, i oro, sjukdom och död. Ibland faller liksom hela livet ihop.
Gud inte bara vet om det, utan är också med i fallet. Ingen är ensam när hon eller han faller.






"... min själ skall ock få vingar..." står det i tredje versen. Gud är med i fallet och Gud har gett själen vingar. Vingar så att vi kan lyfta, som fågeln och fjärilen.

I den fjärde och sista versen i psalmen, ser vi att hoppet, tilliten och förväntan är förankrad i Jesus Kristus. På grund av Jesu eget fall, hans lidande, död och uppståndelse. När Jesus stod upp från de döda och gav han liv till världen. Himmelskt liv 





Något av den här "lättheten", som det gula lövet, fågeln och fjärilen, skulle jag önska mig mer av; friheten och tilliten. Att få känna av själens vingar...
Lär mig, du skog, fågel, fjäril.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar