Denna andra advent har jag varit med om något, som jag inte varit med om tidigare. Inte så enkelt, men jag är glad att jag fick förtroendet att dela helgen med gamla vänner i Piteå.
Piteå är min hemstad. Jag bodde mina första levnadsår i Piteå Missionskyrka. Min pappa var någon form av vaktmästare där. Den kyrkobyggnaden finns -sedan länge - inte kvar. Många år senare var jag en ganska kort tid pastor i den "nya" Missionskyrkan i Piteå. Jag trivdes bra och församlingsmedlemmarna var omtänksamma och generösa mot mig.
Livet förändras. Så är det med våra enskilda liv. Så är det också i våra kristna församlingar och kyrkor och även i våra samhällen. Efter många samtal och processande, så måste vi ibland fatta beslut som vi önskar att vi inte skulle behöva göra. Så är det för församlingen i Piteå Missionskyrka.
Helgen andra advent blev en avslutningshelg för församlingen. En helg som präglades av vemod, tillbakablickar och många ljusa minnen. Av de som finns kvar har flera varit aktiva i församlingens verksamhet under 30, 40 och 50 år. De har inte bara gett av sin tid, arbete och engagemang utan också sitt hjärta och sina böner. Självklart känns det i hela kroppen när det som varit deras andliga hem i så många år, nu inte ska finnas längre.
Vad predikar man om på "En sista gudstjänst"?
Evangelietexten i söndags (Markus 1:14, 15) handlade om att Guds rike är nära. Det sa Jesus när det såg väldigt mörkt ut. Johannes döparen, som skulle förbereda Guds rike och Jesu ankomst, hade blivit tillfångatagen och fängslad och själv kom Jesus gåendes från den torra öknen. Och ändå kunde han påstå att Guds rike är nära.
Många gånger då vi tror att allt är slut, borta, förstört eller försent, så kan vi upptäcka att Gudsriket är närmare än vad vi tror. Nära intill oss.
Det är som det står i den välkända adventspsalmen: genom livets strid susar en fläkt av himmelrikets frid (Psalm 109). Mitt i det mörka och i det tillsynes omöjliga kan vi förvånansvärt nog ana en fläkt av himmelrikets frid. Guds rike är nära, ändå. Vi är sårbara och begränsade, samtidigt får vi vara en del av det liv som kommer från Gud - ett liv och ett rike som består.
Kören sjöng starkt och mäktigt under ledning av Mikael Jacobsson, Skellefteå.
Samtalen på kyrkkaffet präglades framför allt av tacksamhet. Tacksamhet till Gud, församlingen och för varandra. Det var fint att höra. Där fanns plats för både tårar och skratt.
Mina tankar och böner går till dem som nu söker sig till nya församlingar och gemenskaper.
Owe och jag bodde under helgen på vackra Storstrand i Öjebyn. Kursgård och Camping. https://www.storstrand.nu/
Ty din makt, Gud, beror inte på stora armeér
ditt välde inte på starka kämpar.
Nej, du är de förtrycktas Gud,
du är de svagas hjälpare,
de kraftlösas försvarare,
de uppgivnas beskyddare,
en räddare för dem som är utan hopp.
Ett bibelställe från Judits bok, kap 9 vers 11, som varit mig till tröst och hjälp när det känts svårt på olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar