Vi hade en alldeles egen jultomte i år. Enligt vår åsikt den allra sötaste i världen! Och en av de minsta, en och en halv månad. Självklart var det kring honom som det mesta kretsade. Ingen av oss var ovillig att bära och gunga och försöka underhålla denne lilleman. 😀
Han var inte bara tomte, han var också den mest välklädde av oss. Här i väst och fluga. Allt klär den lille skönheten.
Ja, nu är jag som många andra far- och morföräldrar, som skryter om sitt barnbarn och vill helst visa alla bilder som finns på den lille...
Att ett barn eller barnbarn tar all vår uppmärksamhet är inte så konstigt. Det finns något hos det lilla barnet som fångar oss och drar oss till sig.
Kanske var det inte så konstigt att Gud valde att komma just som ett barn till jorden, som julevangeliet berättar, när Gud ville visa sin kärlek till oss. Just det fick jag förmånen att predika om på två julottor i Bygdeå församling i går på juldagen. Roligt att få lära känna och dela gudstjänst med prästen och kollegan Karin Vigren och duktiga sångare och musiker.
(Det är Owe som tagit de två bilderna från kyrkorna)
Det var inte kungar, präster eller fariséer, ja inte ens barnmorskor, som först fick del av julbudskapet om Jesu födelse, utan herdarna, dom man minst av allt kunde tänka sig. De var sedan först av alla att föra det glada budskapet vidare att Gud kommit till jorden. Så oväntat och annorlunda! Inte första, eller sista gången, Gud handlar på ett överraskande och "upp och nedvänt-sätt". Det tycker jag är hoppfullt!
Det är här vi har firat jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar