Vem är det som öppnar dörren?

(Bilden har inget med texten att göra)

Owe och jag kom dragandes med våra resväskor. Vi gick in på ett café eller restaurang. Jag känner igen lite folk där, det vänder sig lite i magen och jag ångrar att vi gick in där. En kvinna, som jag har träffat förut, kommer fram till mig och säger att hon känner igen mig. Jag har ingen större lust att berätta vem jag är. Hon börjar fundera på var hon träffat mig och undrar om jag är en av personalen på hennes pappas boende. Hon blir avbruten av något och vi passar på att gå.

(Tyvärr inte vårat hus)

Vi kommer så småningom hem. Owe ska låsa upp dörren och vänder sig om mot mig och ber om nyckeln. Precis när jag ska till att räcka den till honom så öppnas dörren inifrån! Jag hann tänka, inte kan väl vår son hunnit hem till oss (vi hade nyss träffats), och vår dotter var ju precis på väg åt ett helt annat håll... vem är det som öppnar dörren?!

Sedan vaknade jag. Det var en sådan där levande dröm som stannar kvar länge i minnet och känslan. Man kan ju fundera på första delen av drömmen, vad eller vilka det handlar om i mitt liv. Men det är den andra delen som jag framför allt är nyfiken på. I drömmen var det inte otäckt att dörren öppnades innan vi hann låsa upp den. Utan känslan var mer en spännande överraskning.

En dörr hade låsts upp.

En dörr öppnades för oss.

Någon hälsade oss välkomna hem.

Vi var väntade.

Den gladaste överraskningen,

det hjärtligaste,

det varmaste,

det bästa är kanske inte borta,

utan innanför vår egen dörr.

Hemma.

Så, någonting har mina tankar gått... Så här långt. Kanske kommer jag på vem eller vilka som fanns innanför dörren. Nästa steg är att kliva in...

                                                               (Inte vårat fönster, tyvärr!)