I dag om fyra månader då är det onsdag den 19 juni - och förhoppningsvis ingen snö! Det är vår 37-åriga bröllopsdag. Det är också första dagen på resten av mitt liv - som om inte varje ny dag är det! ;-)
Onsdag den 19 juni är första dagen på semestern, som - skulle man kunna säga - leder vidare till en evig semester, men det är att ta i, tror jag! Men till en ny frihet, kanske man ändå kan säga. I alla fall hoppas jag det.
Nu har nedräkningen börjat på riktigt. Inte bara för att jag längtar, utan också som en bearbetning eller förberedelse för ett slut som jag aldrig varit med om tidigare. Avslut kan vara sorgliga på ett eller flera plan. Känslan inför ett avslut kan vara kluvet. Så är det för mig.
Jag ser fram emot att få mer tid och ork för att göra sådant som jag tycker om att göra på min fritid. Samtidigt kan jag verkligen känna vemod inför att lämna det som har varit en så stor del av mitt liv. Å andra sidan hänger mitt yrke som präst mycket ihop med min tro och mitt sätt att tänka och leva. Så allt lämnar jag inte bara för att jag lämnar min tjänst. Och om det gör det lättare eller svårare, vet jag inte.
Ja, det ska bli spännande att se hur det kommer att bli. Det kanske blir på ett helt annat sätt än vad jag föreställer mig. Ibland blir det så...
Omständigheterna påverkar förstås mycket; var man bor, vad man har för intressen, vänner, hälsa, familjemedlemmars livssituation mm. Allt rår vi inte över.
De senaste dagarna har jag varit mycket med min mamma som åkte in akut till Sunderby sjukhus natten till söndagen. Hon är vid gott mod, men har bl.a. lunginflammation. Ja, det är mycket som påverkar ens dagar, både när man är yrkesarbetare och när man har pension. Mitt liv, min tid, min kraft berörs och formas också av andras liv. Och det är som det ska vara.
Sunderby sjukhus
Bara några tankar så här på kvällskvisten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar