Livet är en gåva

Allhelgonahelgen närmar sig och våra tankar finns hos dem som gått före oss. Många ljus tänds runt om på Sveriges kyrkogårdar i helgen.

När vi var i Grekland i september och hälsade på vår släkt, så var vi också till min kusins grav i Naousa.

Vi promenerade med Haris (min kusins make) till kyrkogården. Haris är ofta där och sköter om graven. Där finns också hans mor och syster.

Många änkor och änkemän i Grekland går svartklädda resten av livet, när de förlorat sin make eller maka. Men inte Haris. Han går i en solgul T-shirt. Jag tycker att det är så fint!

Haris hade en sax med sig. Under vägen plockade han med sig växter till graven. Han vill att Ingabritt alltid ska ha färska blommor/växter. Det han håller i (på den nedre bilden) är en växt (typ vass? ) som håller sig länge, även som torkad är den vacker. En växt som Ingabritt alltid ville ha i sitt hem.

I "fotändan" av varje grav kan man tända ljus. Här har vi tänt var sitt ljus för Ingabritt. I värmen och solen. Lite annorlunda mot för vår stora ljushelg här hemma i Sverige, som ofta kan vara grå och rå. Men behovet att tända ljus är dock densamma.

Haris syster, som också dog alldeles för tidigt.

Haris syster har tidigare haft en grav. Men när det har gått fem år, kostar det 8000 euro om man vill ha kvar gravplatsen. Alternativt får man en platta med den dödas namn uppsatt på en vägg.

Medan vi var på kyrkogården pågick en gravsättning med öppen kista, som man har här. 

Det pyttelilla kapellet alldeles intill Ingabritts viloplats.

Så lämnade vi den vackra kyrkogården i Naousa med sina fina vita välskötta marmorgravar för den här gången. Alla kyrkogårdar påminner oss om att livet här på jorden varar inte för evigt. Livet är en gåva. En gåva som vi har fått att förvalta efter bästa förmåga.