Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 6 november 2018

Kanske till våren när vitsipporna blommar






Hon pratar allt oftare om att åka till Alingsås. Hon längtar efter att, en sista gång, få återvända till sin födelsestad. "Man behöver ju inte åka tåg", säger hon och ser på mig hoppfullt, hon som är uppvuxen med en pappa som var rallare och en bror och en (avliden) make som arbetat inom SJ, "man kan ju flyga till Göteborg".

Jo, det kan man ju. Det skulle underlätta. Men ändå. Skulle hon verkligen orka?! Vi gör små utflykter ibland till fysioterapeuten och hälsocentralen bara några kilometer bort. Sedan orkar hon inte något mer den dagen. Det är långt till Alingsås.


(Foto från maj 2013)


Men jag ser längtan i hennes ögon och hör hur mycket hon önskar. Bara en gång till. En gång till, till Alingsås. Hennes stad. Hon flyttade därifrån när hon var 21 år. Flyttade från inte bara staden, vitsipporna, dialekten och vännerna, utan också från sina föräldrar, sina sex syskon och allt det som hörde ihop med hela hennes uppväxt. Hon gifte sig med Åke i Arvidsjaurs fina kyrka och de bosatte sig i Piteå. Hennes föräldrar fick aldrig möjlighet att komma upp och se hur hennes liv och vardag såg ut. Hennes mamma dog samma år som hon och Åke gifte sig.



(Arvidsjaurs kyrka)


Vad är det hon längtar efter? Vad kommer hon att finna? Staden är förändrad. Alla hennes syskon är borta. De gästfria syskonen som hon alltid bott hos när hon varit nere på besök. Det fanns ett starkt syskonband mellan dem. Även om hon glömmer mycket nu, kan hon lätt säga säga födelsedatumen på alla sina syskon.

Vad kommer hon att finna? Vad är det hon vill se? Vad står hennes längtan för?



(Efter många år boendes i en banvaktarstuga flytta hon och hennes familj hit. Det var väldigt modernt och fint mot för det tidigare hemmet.)



Jag tänker för mig själv att, det kanske handlar om att återknyta till begynnelsen, för att kunna "knyta ihop säcken". En slags förberedelse för sitt livs slut. Ett tack och farväl.

Eller kanske en längtan hem. Längtan efter det som ett hem står för när det är som allra bäst.




Jag skulle så gärna vilja göra den resan med henne. För hennes skull. För min skull. Kanske till våren, "om världen består och vi lever", som man ofta sa när hon var ung. Ja, om vi lever då, hon och jag. Till våren då vitsipporna blommar. Vitsippor, som hennes syskon och syskonbarn skickade till henne i många år. Då när snön ännu täckte all mark där hon själv gick. Det var fest, nästan heligt.


Kanske till våren när vitsipporna blommar, kära mamma. Sluta inte att hoppas.



(Från vår resa tillsammans till Alingsås 2013)







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar