En blandning av skräck och förtjusning

Jag har tänkt på begreppet Skräckblandad förtjusning i sommar. Och ju mer jag har tänkt på det, desto mer inser jag att livet består väldigt mycket just av det. Och ska nog så vara.

Ett påtagligt sådant exempel är juli månads värme. Jag gillar sol och värme, och ljumma sommarkvällar, men den här sommarens heta värme skrämmer mig också - och den bara fortsätter och fortsätter...

Min "skrämda" man :-)

Morgonen efter vi kom tillbaka hem från Island fällde vi en stor björk bakom vårt hus. Den känslan, i maggropen, när trädet började falla mot marken - det var skräckblandad förtjusning! Tänk, om det skulle gå helt fel! Och glädjen att det gick bra!

Berg- och dalbana, Titt-ut leken med små barn, skräckfilmer, riktigt sura karameller, olika äventyrs-upplevelser är också exempel på denna speciella bland-känsla. Eller dubbel-känsla.

Många beslut som vi tar, kan vi känna stor vånda inför och samtidigt en längtan, en förhoppning om något bra. Visserligen oprövat, osäkert, inget vi har garantier för - som vi ändå vill pröva, ge en chans. Det är skräckblandad förtjusning. Tänker jag.

(Såg de här på nära håll, det var verkligen en blandad upplevelse)

Kanske är de flesta beslut och nya steg som vi tar en blandning av skräck och förtjusning. Därför tänker jag att det hör till livet och att skräckblandad förtjusning är nödvändigt. Hur skulle vi annars få erfarenheter och livsvisdom och kunna växa och utvecklas som människor? Och lära oss övervinna rädsla för det nya och okända.

Det är med skräckblandad förtjusning som vi ger något av oss själva till andra. För min del kan det handla om att predika, eller visa en målning, en dikt som jag har gjort eller ge ett förtroende eller kanske en idé...

Ja, det var bara några helt ovetenskapliga och inte speciellt genomtänkta tankar kring skräckblandad förtjusning. Jag har en viss kärlek till motsatser, till det motsägelsefulla och krocken mellan dem.

Vad tänker du? När tycker du att du upplever skräckblandad förtjusning? Begreppet har i alla fall en övervägande positiv laddning, eller hur? En tjusning, en lockelse som vi också skräms inför.

Nu är min semester slut för den här gången och jag möter veckan som kommer med skräckblandad förtjusning :-)