Sommaren bjuder ofta på möten med släktingar och gamla vänner, men också på nya bekanta. Och då spelar det mindre roll vad det är för väder, vad man äter eller har på sig. För finns det något mer fantastiskt än att möta en annan människa? Och då menar jag verkligen möta. I går var en sådan dag.
Alf kom på besök! Min barndoms- och tonårskompis och tillika granne i många år. Alf, liksom jag, bodde i Piteå på den tiden. Så roligt att få minnas tillsammans stora, härliga, viktiga, svåra händelser, liksom "onödiga" detaljer och ögonblick. Så konstiga saker man kan minnas ibland! Naturligtvis pratade vi om nuet också.
Mamma, som Alf också ville träffa, var med vid köksbordet hemma hos oss. Hon kände igen honom, och dragen från hans pappa, Henning, trots att det gått många år sedan vi sågs senast. Minnet sviker mamma alltför ofta nu för tiden, mest närminnet, men här kunde hon vara med ganska mycket i samtalen och minnas. Det var roligt!
(Mamma kände också igen duken på bordet, som kommer från hennes eget barndomshem.)
(Mamma kände också igen duken på bordet, som kommer från hennes eget barndomshem.)
De finaste och bästa sommarminnena behöver inte handla om resor, häftiga fester, perfekta blomrabatter eller mycket shoppande (och det tror jag att de allra flesta håller med om) - utan ett enkelt möte med en annan människa, känd som okänd. Och människor finns det gott om! Alldeles gratis!
Trevlig fortsättning på sommaren! Med sommarminnen som värmer under vinterns kallaste dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar