Det osynliga

Tänk så mycket viktigt som finns och lever
som inte syns! 

Det pratade vi bl.a. om på Byagudstjänsten i Södra Harads i går.

Eftersom det var vackert och fint väder så satt vi utanför Byastugan, vid eldstaden. Det var mysigt. Vi var många, äldre som yngre, som sjöng "Den blomstertid nu kommer..." och andra klassiska sommarpsalmer. Upplevelsen var verkligen sommar!

Under snön, i jorden och mörkret lever och utvecklas frön till blommor. Inget som syns förrän de plötsligt står där; Scilla, tulpaner m.fl.
Likadant är det med barnet i mammas mage. Det lever, växer och utvecklas till en hel och "riktig" människa. Men det syns inte! Det blir inte synligt förrän barnet föds. Och då är den lilla människan färdig, ingenting behöver tilläggas eller fixas. 

Det finns många exempel på det som lever och finns och som är viktigt för oss för att kunna leva, men som inte alltid syns; som t.ex. luften och vinden. Solen syns inte heller alltid, fast den finns. Likadant är med kärleken, vänskapen, omtanken, ja, tankar överhuvudtaget. Ingenting man kan ta på, men som kan ge konsekvenser och uttryck.

Så är det också med Gud. Med Jesus. Med den helige Ande. Som finns. Är verksamma. Och nära. 

Med fantasins hjälp, med våra "inre ögon", med vår tro och tillit kan vi se det osynliga.

Så står det om Mose - som levde ett liv som verkligen inte var enkelt - att han stod ut, höll ut och höll fast vid det som var rätt, därför att han liksom såg den Osynlige (Hebr 11:27).
Mose såg med sin inre blick Gud framför sig och med sig. Det blev hans styrka och hjälp.

Det kan man få vara med om, utan särskilda kunskaper och utbildningar, utan snarare "som barn" som Jesus säger i dagens evangelietext från Matteus 11:25-27.

Byagudstjänsten avslutades med en tipsrunda, fika och korvgrillning på äkta norrbottniskt vis, dvs med "tjock" korv.