Tänk vad det betyder mycket att bli bemött med respekt och välvilja i en situation eller uppdrag där man känner sig osäker. Såå mycket det betyder. Och hur den känslan kan följa en resten av dagen.
Och tvärtom!! Så illa man kan må! Länge.
En helt annan sak: Min mamma som snart blir 85 år, glömmer och blandar ihop ganska mycket nu, tyvärr. Hon som har haft koll på så mycket. Men jag förundras ofta över att hon fortfarande kan spela orgel till psalmsången i den kyrka hon är med i! Det klarar hon. Hon får visserligen vara med och bestämma vilka psalmer som ska sjungas. Men ändå. Hon har också mycket av sin humor, ordvitsighet och medkänsla kvar. Människan är ingen enkel varelse. Det finns mycket i våra gömmor, en del är glömt, annat lever. Alla är värda ett gott bemötande.
Ja, det var bara ett par tankar så här innan sängdags... och fotografierna har jag tagit under lägret i Jäckvik för en kort tid sedan. Även det som vissnar och så småningom faller bort är vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar