Låsa upp

Efter att ha varit hemma i två veckor, ska jag imorgon låsa upp mig själv och ge mig iväg till jobbet igen. Det är åratal sedan jag hade influensa, så jag ska inte klaga, det var väl min tur nu. Om det nu skulle finnas någon sorts turordning... vilket det ju inte gör. Sådant är inte livet. Det är inte rättvist - åtminstone inte synligt för våra ögon. Vi har inte heller förmågan att mäta det ena mot det andra och så värdera den ena plågan (eller lyckan) mot den andra.

Jag har inte fotograferat på länge. Därför valde jag några gamla bilder från 2015, Varför jag valde just dem, kan man fundera på och tolka fritt. Det finns mycket som är vackert och fräscht på våren, i alla fall längtar vi efter det. Samtidigt blir allting synligt. Alla skavanker, alla brister. De finns där också.

Hur många av oss "ojar" oss inte över smutsiga fönster?! Ja, så är det. Vi kan inte hinna och orka allt och vi kan inte få allt som man vill. Livet är begränsat. Och det finns en nåd i det. Vi måste välja och prioritera - och acceptera. (Oj, så förståndig jag låter... jag är verkligen inte världsbäst på detta själv!)

Det finns mycket intryck och information, krav och förväntningar. Vi måste välja vad vi låser upp för/öppnar oss för eller stänger till för. Jag tror att ögon och öron kan tränas till att mer och mer se och höra det som berikar våra liv, men också var vi kan bidra med något för att berika någon annans liv. 

Vänlighet är ett språk som de döva kan höra

och de blinda se.

Mark Twain