När jag var på stan idag (i Boden) fick jag syn på dessa fina snöskulpturer vid Kvarnängen.
Jag vet inte så mycket om det. Men jag har förstått att det är män och kvinnor med olika nationell bakgrund som tillsammans skapat dessa vackra skulpturer. Havremagasinets projektdeltagare. I morgon kl 12 ska det vara vernissage, har jag läst.
http://www.nsd.se/nyheter/snofestival-och-sportlov-mitt-i-stan-nm4467156.aspx#cxrecs_s
http://www.nsd.se/nyheter/snofestival-och-sportlov-mitt-i-stan-nm4467156.aspx#cxrecs_s
Skulpturerna gjorde sig extra fint i det vackra vädret som var klart och soligt. Den nykomna snön var gnistrande vit.
Under faste-veckorna fram till påsk, är min tanke att blogginläggen ska ha en karaktär av andakt eller meditation. Och när jag gick där bland de vita konstverken, så la jag märke till de skarpa skuggorna. Ljus ger obönhörligen skuggor. Ju skarpare ljus desto tydligare skuggor. Ljuset och skuggorna följs åt.
Det är väl så det är. Och måste vara. Jesu väg upp till Jerusalem och lidandet och döden är också kantad av ljus och mörker.
I denna värld av ljus och mörker får vi hjälpas åt att bygga.
En tröst är att skuggorna bevisar att ljuset finns.
Även om det vi bygger inte är bestående för evigt, har det betydelse för en tid. Det är inte att förakta! Snöskulpturerna är, som vi alla vet, begränsade i tid att finnas till och vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar