Den bästa dagen

Från Sagrada Familia, Barcelona

Eftersom mitt senaste inlägg hette Den värsta dagen, är det bäst att nu skriva om den bästa dagen. I kyrkans värld är den bästa och största dagen Påskdagen. Dagen då Jesus uppstod från de döda. Konsekvensen blev nytt liv och nya möjligheter.

I dag på Annandag Påsk har bibeltexten (Lukas 24:13-35) handlat om två lärjungar som modfällda och deppiga är på väg från Jerusalem till Emmaus. De hade visserligen hört något rykte om att Jesus skulle ha uppstått - men vem kunde tro på något sånt?!

På sin vandring får de sällskap av en man de inte kände. En Främling. De samtalar med varandra. Han säger en del intressanta saker. De bjuder hem honom på kvällsmat.

Det är just i inbjudan, i välkomnnandet, öppenheten och i det delade brödet som de plötsligt ser. Ser vem det är. Ser att det är Jesus. Jesus är inte död, han lever.

Mötet med den Uppståndne är mötet med någon de inte känner. En främling. I den här berättelsen är det en främling som öppnar deras ögon för Jesu Kristi närvaro; att han gått där vid deras sida, att han vill dela brödet/livet med dem. Det betyder att Jesus inte alltid är välkänd, igenkänd för mig, inte alltid som jag föreställer  mig. Det är en spännande tanke! Det ger mig all anledning att möta alla främlingar med respekt.

Det var under deras livsvandring, bland frågorna och tvivlen, i deppigheten, i känslan av misslyckande som den de inte kände slog följe med dem. En främling som det visade sig att de kände igen när de inbjöd honom öppet och välkomnande till sina liv.

(Förutom den första bilden, är alla foton från Boden,

närmare bestämt från Buddbyn)

Den värsta dagen

Att stiga upp och möta en ny dag efter en natt utan sömn och med en värkande klump i magen är nog bland det värsta som finns. Dagen efter det svåra som hänt.
Det var just så en lördag morgon för precis 45 år sedan idag (oj, så länge sedan det har blivit!), som min mamma, mina bröder och jag upplevde det. Min pappa hade helt oväntat dött kvällen innan.

Från Kapellet på Stiftsgården i Skellefteå

Det är en känsla som jag tror de flesta har upplevt i olika styrka och av olika anledningar.
Så känns det för föräldrarna och syskonen till de kristna studenterna i Kenya som så brutalt blivit mördade, så känns det för alla föräldrar, syskon, respektive till någon älskad som dött i olyckor, sjukdom, i krig, i naturkatastrofer ...

Just nu tänker jag speciellt på dem som förlorat någon eller några! på grund av hat, makt, rädsla - det hänger ofta ihop - och som själva är oroliga och rädda för att bli tvungna att gå samma hemska öde tillmötes. Det finns många människor som lever med den klumpen i magen varje dag runt om i världen.

Skellefteå Landsförsamlings kyrkogård

Den här dagen, mitt emellan långfredag och påskdag, är nog en av de värsta egentligen. Dagen då man långsamt inser vad som skett, det finns ingen återvändo, det finns ingenting man kan göra åt det, det finns bara en massa frågor, oro, rädsla, smärta - allt är kaos. Påskdagen existerar inte.

Så måste det ha varit för dem som levde nära Jesus. För mamma Maria, för kvinnorna och männen som följde med Jesus, ... och hur skulle det gå för dem?! Skulle de också bli tillfångatagna, plågade och dödade? De hade ju lämnat allt för att få vara med honom - vilket misslyckande! Allra svårast var det för kvinnorna. De hade ingenting att gå tillbaka till. De hade lämnat sina familjer och sina sammanhang - de skulle nu bara betraktas som horor... Förutom sorgen och förlusten, vilken skam!

Dagen efter, tror jag ofta är värre än dagen då det hemska hände. Dagen efter är det så definitivt. Så smärtsamt. Så tomt. Så hopplöst. Och Påskdagen existerar inte.

Från Sagrada Familia, Barcelona

Omhändertagandet av Jesu kropp efter hans död

... som ingen ville känna...

Alla foton idag är ifrån Sagrada Familia, Barcelona

På korset intill Jesu kors hängde en rövare.

Jag vet en buse som ingen ville känna.

Hans händer var lika grova som hans tankar

och hans hud lika sårig som hans hjärta.

Hos honom fanns inget som var lätt och rent, men

han bad om en tanke – och fick ett paradis.
David Fällberg

Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss 

medan vi ännu var syndare. 

Bibel 2000, Rom.5:8

Påskdrama

Bara några foton från dagens Påskspel i Matteuskyrkan
för Förskoleklasser och Lågstadiet på Torpgärdan.
Det blev mest foton från marknaden. Här blev barnen bjudna
på körsbärstomater, oliver, russin mm

Eftersom jag själv var med i spelet som en av kvinnorna kring Jesus;
Salome, har jag tyvärr inte många foton från själva dramat.

Allt började på marknaden, dit också Jesus och lärjungarna kom.
När de gick vidare dök två stränga soldater upp; de efterlyste Jesus.

Sedan var det dramatiska igång; sista måltiden, timmarna i Getsemane,
lärjungarna som bara somnade och somnade när de skulle be och vaka,
soldaterna som kom och tillfångatog Jesus. Förhör.
Både Kaiafas och Pilatus fanns med.

Korsfästelsen och Jesu död. Lärjungarna som var rädda.

Kvinnorna som kom till graven och fann att den var tom!

Ängeln som berättade att Jesus stått upp från de döda och lever.

Glädjen och förvirringen. Tvivlet och den spirande hoppet...

Efteråt ställde en av soldaterna upp för fotografering.
Han såg lite snällare ut nu...

T.o.m. Jesus ställde upp för fotografering!
Dramat avslutades med en sång om Jesus som led, dog och uppstod
och som är våran kung - därav kungakronan.

En rolig och positiv dag med många ideella som ställde upp
med sitt engagemang och sin tid.
Det är vi glada och tacksamma för!

Kan se olika ut...

Vår nyaste lampa, sedd underifrån - vilket man normalt inte ser den.

Lampan är förstås köpt på Urbanstore.
Vi vill helst inte handla någon annanstans... åtminstone inte i Boden ;-) 

Lampan ser lite annorlunda ut, när man ser på den från ett annat håll.

Så kan det vara med andra saker också. Som t.ex. de här hyllorna. 

Samma sorts Muuto-hyllor, men använt på olika sätt. 

Man kan vända och vrida på dem, hänga dem på väggen, 

ställa dem på varandra, med eller utan bakstycke, olika färg...

Ändå samma grundhylla.

Exakt lika lägenheter i ett flervåningshus, 

kan ändå upplevas och se väldigt olika ut.

Ja, inget nytt under solen... så är det ju. Det vet vi alla.

Så olika kan också våra liv vara, trots alla likheter. 

Så olika kan vår trosuttryck vara, fast vi tror på samma "grund-Gud",

om ni förstår vad jag menar...

(Klicka på fotona så ser du bättre)

Mycket beror på från vilket håll vi ser saker och ting och

från vilket håll vi ser på varandra.

En självklarhet, men viktigt att komma ihåg.

Någonting helt annat:

I dag har anställda och ideella från Bodens pastorat övat inför påskspelet
i Matteuskyrkan för skolklasser i morgon. Riktigt roligt!
Också påskberättelserna kan gestaltas på olika sätt,
man kan "se" på händelserna utifrån olika personer,
från dåtid, nutid... ändå samma urgamla berättelse.

Påskspelet imorgon börjar på marknaden.

... en kvarglömd tidning...

Få kan ha undgått att Tomas Tranströmer avlidit. Som så många andra tycker jag mycket om hans poesi. Jag väljer några rader från hans text
Om Historien:

V

Ute i terrängen inte långt från bebyggelsen

ligger sedan månader en kvarglömd tidning, full av händelser.

Den åldras genom nätter och dagar i regn och sol,

på väg att bli en planta, ett kålhuvud, på väg att förenas med marken.

Liksom ett minne långsamt förvandlas till dig själv.

från Klanger och Spår, 1966

Som finns i Tomas Tranströmer, Dikter, MånPocket 1984

Buketten jag fick från Nederluleå församling i onsdags.
Liljor tycker jag mycket om!

Att måla är att leva

Har ni sett en sådan vacker färgcirkel förut?

Grundfärgerna gul, röd och blå och i kombination med varandra 

blir det olika nyanser av grönt, orange och lila.

Kaijsa Pettersson var på "Matteustorsdag" i Matteuskyrkan i går kväll.

Temat var "Att måla är att leva".

Kaijsa berättade om sin väg in i akvarellens värld, visade och gav målartips.

 Alla fick dessutom prova Kaijsas tips. En glad och kreativ kväll.

Tack Kaijsa! Vi ses igen!

Kaijas Mandala gjort av spillbitar.

Är det någonstans det passar med skapande och kreativitet
så är det i kyrkan!

I kyrkan där vi bekänner oss till Gud som Skapare. 

Skapare av jord, himlavalv, varje litet liv i växter och djur

 med dess otaliga färger, former och mönster.

Skapare av människan med alla delar i kroppen

och inte minst de känsliga och finstämda sinnena.

Jag tror på en estetisk Gud,

som vill det vackra, färgrika och inspirerande,

-och aldrig stöter bort det som vi tycker är fult eller trasigt.

I Guds skaparblick förvandlas det.