Påsk

Privat har påsken varit lite annorlunda än vanligt. 

Om jag inte minns fel är det här första påsken som inte någon av barnen varit hemma. 

Däremot träffade vi faktiskt sonen 12 minuter igår, mellan två tågbyten.
Man får vara glad för det lilla!

Han hade tillsammans med ett par kompisar varit vid Riksgränsen och åkt bräda. De var nu på väg tillbaka till Umeå.

Sonen och hans kompisar hade beställt pizza. Som tur var så var tåget inte försenat och pizzorna kunde levereras skapligt varma. Det var roligt att se honom! Ikväll och hela natten sitter han på flyget på väg mot Kapstaden igen. Efter fem veckors jobb är han tillbaka i Sverige och då är förhoppningsvis våren en bit på väg, eller som sonen uttryckte det;
då är fotbollssäsongen igång.

Tidigt, tidigt i morse åkte maken iväg till Nice - och tog med sig kameran. Därför blir det mobil-foton. Det var så vackert i kyrksalen när jag mitt på dagen kom till Porsökyrkan. Solen lyste in och gav både ljusupplevelser och skuggor. Svårt att fånga på bild.

Jag hade i dag glädjen att få döpa en ung människa som själv tagit beslutet att låta döpa sig.

Dopet och påsken hör ihop.

Utan Jesu död och uppståndelse hade inte dopet haft någon betydelse.

Dopet är på en och samma gång en bön till Gud och ett bönesvar.

Bönen är; ta hand om mig och mitt liv.

Och Gud svarar i dopet;

jag omsluter dig på alla sidor och 

håller dig i min hand.

I dopet finns löftet att Jesus Kristus lovat att vara med alla dagar,

hur än våra dagar ser ut.

Kristus överger aldrig den som förenats med honom i dopet.

Dopet räcker för hela livet,

ja, t.o.m. bortom döden.

Han visade sig bara

Varje påsk fascineras jag över
att det är så tyst och stilla kring Jesu uppståndelse.
När Jesus dör är det förutom sorl, skrik och hammarslag,
flera uppseendeväckande saker som händer.
Det "föll ett mörker över hela jorden" (Matteus kap 27), 
 som varade i tre timmar.

När Jesus gav upp andan  
"brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, 
jorden skakade och klipporna rämnade, 
och gravarna öppnade sig" enligt Matteus kap 27.

När Jesus uppstår
sker inga speciella ljusfenomen, inga jordbävningar,
inga änglar som spelar trumpet.
Det är lugnt och stilla.
Han bara finns där.
Stillar oro och sorg,
väcker förundran och glädje.

Inga uppmaningar till stora reklamkampanjer
eller pressuppbåd
om att Jesus uppstått från döden.
Nej, han visade sig bara.
Först för kvinnorna,
de som inte räknades,
som berättade för sina vänner
och sedan fortsatte det
och fortsätter än...

Stillhetens by

Vilka fantastiskt klara och soliga vårvinterdagar det är nu!

Måste vara drömväder för alla skoteråkare, många minusgrader på nätterna och soligt och varmt på dagarna. Måtte det bara inte hända några skoterolyckor. Det är inte särskilt säkra isar, har jag hört.

Själv nyttjar jag varken skotrar eller isar,
men har varit och promenerat vid älven.

Tycker faktiskt att den här stora blå saken är riktigt vacker mot den gnistrande vita snön. Den finns vid Bodens biogasanläggning så den kanske har något med den att göra.

Annars så är ju själva naturen inte så pjåkig.

Har idag tänkt på Kristina Wallbings dikt Stillhetens by,

som jag har tillåtelse att citera.

STILLHETENS BY
Jag är framme i Stillheten
en by i ett lugnare land.

Vägen slutar här.
Jag har gått den många gånger
vet varje kurva och krön.

Men byn är aldrig densamma
den förändras varje gång.

Varje gång
jag går djupare in
öppnar den sina lugna hus

ett efter ett
för mig.

Mellan skrik och tystnad

Slagen och misshandlad.
Genomborrad.
Hat.

Rädsla.

Skrik.

Foto: Lars-Erik Gunnars

Övergiven.
Föraktad. Förnedrad. Hånad.
Blod och smuts och tårar.

Tystnad.

Sorg och bottenlös förtvivlan.
Saknad. Tomhet.
Kallt.
Mörkt.

Förvirring.


Med ett högt rop slutade Jesus att andas.
Då brast förhänget i templet i två delar,
uppifrån och ända ner.
När officeren som stod vänd mot honom 
såg honom ge upp andan på det sättet sade han:
"Den mannen måste ha varit Guds son"
Bibel 2000 Markus 15: 37-39

Bibel 2000 www.bibeln.se

I dag har vi fått följa Jesu lidandesväg fram till korset under stillhet och eftertanke i Porsökyrkan. Det skedde med musik, vandring, meditation och bild. Bilderna på Jesu lidande och död var konstverk av Lars-Erik Gunnars, Luleå. Här kan du se hans konstverk

Skärtorsdag

Ikväll har det firats Skärtorsdagsmässa i Porsökyrkan, liksom i många andra kyrkor.

På Skärtorsdagen minns vi på ett särskilt sätt Jesu sista måltid, dvs när nattvarden instiftades.

Välsignelsens bägare som vi välsignar,

ger den oss inte gemenskap med Kristi blod?

Brödet som vi bryter,

ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?

Eftersom brödet är ett enda är vi - fast många -

en enda kropp,

för alla får vi vår del av ett och samma bröd.

Första Korinthierbrevet 10:16-17
www.bibeln.se 

I slutet av mässan dukades altarbordet av och ljusen släcktes allteftersom. När orgelmusiken tonade ut och allt ljus var släckt, gick vi alla tysta i mörkret ut till entrén.

Musiken och mörkret gav en ödesmättad stämning, och som någon sa efteråt, "det var nästan lite kusligt". Ja, det var det naturligtvis den den där sista kvällen innan Jesu död; obehagligt och farligt. Det handlade om hat, förräderi, rädsla, allt gick det säkert inte att sätta ord på.

Vi som lämnade kyrkan ikväll behövde inte känna samma rädsla, vi har facit. 

Det finns ett ljus, ett kors, ett hopp. 

Kristi kropp för dig utgiven.

Kristi blod för dig utgjutet.

Vintern rasar ut

Vintern rasar bokstavligen ut allt mer och mer - men det finns mycket att ta av...

På förmiddagen var det riktigt klart och soligt.

På min promenad förbi travet idag mötte jag en buss där det stod "Ha en bra dag" där destinationsorten brukar stå. Ja, tänk om man kunde kliva på en buss och åka till "Ha en bra dag".
Hur skulle den orten se ut? Vad skulle finnas där?
Det skulle kanske bli svårt att få sittplats.
Vad skulle bussbiljetterna vara värda?

Jag har haft en bra dag utan att åka buss någonstans.
Det är tur att en bra dag kan vara där man är,
att man inte jämt måste åka någonstans eller göra något speciellt.

Kryptan, Missionskyrkan, Piteå


Vi är nu inne i den s.k. Stilla veckan.
Stillheten kommer inte automatiskt till oss.
Det är inte lätt att leva i stillhet när man arbetar eller har små barn
eller annat som pockar på uppmärksamhet.
Stillheten måste man söka.
Man kan försöka hitta små stillhets-stunder, mitt i allt man är i.
Ta vara på köer, väntetider, små pauser istället för att bli irriterad och otålig.

Även om det är mycket ljud och rörelse runt omkring en,
så har säkert du, liksom jag,
ibland varit med om att ändå uppleva stillhet och ro inombords.
Det är en förunderlig gåva.
Det vill jag önska den här veckan.

Från Bergnäskyrkan, Luleå

Vinterorgel

Bara lite korta anteckningar från dagen:

Så här dagen efter en lång och intensiv arbetsvecka är det mycket som snurrar runt i huvudet - och lite som kommer ur händerna. Den övervägande eftersmaken är glädje och tacksamhet att jag får arbeta tillsammans med många duktiga och roliga kollegor, kyrkvärdar, ideella, alla som kommer och deltar i gudstjänster och olika aktiviteter, för frågor, i samtal m.m. Glad för att jag får leva ett sådant rikt liv!

Också den här dagen har solen lyst och det har droppat från taken. Kände hur solen verkligen värmer trots promenad i motvind.

På Bekväma Skor har jag motstått frestelsen att köpa skor, som i längden tyvärr inte skulle vara bekväma skor för mina underliga fötter. Hemma i klädkammaren kikade jag i eftermiddag om jag möjligen hade något vårlikt att sätta på mig så småningom - och tänk det hade jag (för man kan väl ha svarta vårkläder också?)! Aj då! Det skulle ha varit roligt med något nytt... i färg.

Mitt mamma-hjärta har glatts åt att mina barn har träffats idag och ägnat dagen åt varandra. Det är inte så ofta de är i närheten av varandra.

Efter ett visst sökande hittade jag det tunna svarta nylontyget som jag har tänkt ta med till kyrkan till Skärtorsdagens och Långfredagens gudstjänster, imorgon ska jag leta spikarna...


Inga våfflor har osat i vårt hus idag, kanske blir det imorgon istället. För egentligen har inte våfflorna någonting med Marie bebådelsedag att göra, även om traditionen blivit sådan p.g.a. ljudlikheten mellan vårfrudagen och våfflor. Men det är en god tradition.


Så spretiga blev alltså den här dagens anteckningar.

För att skriva något vettigt så avslutar jag med den sista delen av Erik Axel Karlfeldts dikt Vinterorgel, som handlar både om vårvinter och Jungfru Maria.

Jag vill gå ut en violbrun kväll

bland isig björk

och höra den strykande violoncell

som sväller mörk;

och jag vill höra i fastlagskoral

det växande hvisslet av salcional,

den första vårliga eolin

i morgonens hvin -

till dess Maria går skär av sol 

på skarens glans

och fäster kring skogens mörka kjol

en hasselfrans

och säger: "Syster, det töar från kvist.

Nu hvila, du hvita organist!

Av musikanter ett brokigt band

styr upp mot vårt land".