En dag utan speciell rubrik

I dag har jag inte så mycket att skriva om här. Mina tankar rör sig kring de närmaste jobb-dagarna, som kommer att kräva lite extra. Men också mina semesterdagar som börjar på torsdag, då min mamma och jag ska resa ner till hennes födelsestad Alingsås. Det ska bli roligt. Vi hoppas att vitsipporna och finvädret finns kvar när vi kommer ner!

Nu växer rabarberna!

Tyckte att jag såg skillnad från morgon till kväll.

Snart rabarberpaj och kräm... mmm

Vilka vackra färger!

Rätt som det var när jag tittade ut genom köksfönstret så såg jag något konstigt...

Var det en gren eller en orm?!

Det var en orm! 

Otäckt! Rös i hela kroppen.

Levande eller död?

Det var en leksaksorm.

Ibland är det inte så lätt att skilja mellan dikt och verklighet :-)

Planterat årets första plantor idag. Lyser upp!

Jag avslutar det här inlägget med en vers av tre (den andra) ur


TACKPSALM
........

Du som håller allt i din famn,
du som känner oss alla vid namn,
tack för kraft som gör svaghet stark,
för kärlekens skimrande skatt,
för gråt,
för vrede och skratt,
för glöd i en flämtande låga,
för ängsligas styrka att våga.

.....................

av Christina Lövestam ur boken Livets ande le mot mig, 2001

Var varsam med ditt hjärta

I dag har jag varit på konfirmationsläger på Fagerviks kurs- och lägergård, utanför Piteå. Lägret började i torsdags och avslutas imorgon. På grund av olika anledningar har jag inte kunnat vara där förrän idag. Det var roligt att träffa dem alla! 

Precis när jag kom dit i morse var det morgonbön i fina kapellet.

Det var också i kapellet som sångstunden med Andreas var.

I morgon medverkar konfagruppen i gudstjänsten i Nederluleå kyrka kl 11 med en sång som övades idag.

Att vara på konfirmationsläger är inte semester varken för konfirmander eller ledare, det är intensiva dagar. Även om det är mycket som är både roligt och "rörligt".

 

Vädret har inte varit det bästa under lägret. I dag var det i alla fall uppehåll ett tag mitt på dagen så att det gick att genomföra en del uteaktiviteter.

Gården ligger vackert vid vatten. 

Arbetspassen har handlat om Tio Guds bud, hur de faktiskt angår oss än idag, om förlåtelsen och våra relationer "Du och jag". Allt går in i varandra och hör ihop.

Relation   Du och jag   Kärlek

En text lästes från konfirmationsboken Con Dios (av Johan och Kristina Reftel, Argument) under rubriken Kär och galen, den handlade om att lika nödvändigt som mat och sömn är för oss för att kunna leva behöver vi kärlek; både att ge och få kärlek. "Att älska någon är som att ge bort sitt hjärta till den personen" och det kan vara både underbart och fruktansvärt. Texten fortsätter: "Men hjärtan är ömtåliga. Om personen som får hjärtat inte behandlar det varsamt kommer det att gå sönder..... Så ta väl hand om hjärtan du får ta emot, och var varsam med ditt eget hjärta. Var inte rädd för att ge bort det, men ge det till rätt person......."

 

Kristusmonogrammet på klockstapeln.

Ett X och ett P ihopskrivet står för Jesus Kristus.

X är grekiskans K och P är det grekiska R:et. 

Sammanskrivna blir de en förkortning av Kristus.

De nya orden

Vaknade mycket tidigt i morse av att jag kom på ett ord jag ville ha med i en text som jag höll på att skriva. Jag blev klarvaken och steg upp. Innan jag la mig igen skrev jag raderna nedan. Jag tror att - som jag skrivit flera gånger förut - att både det förflutna, liksom det nya som kommer till oss påverkar våra liv. Det kan vara bra att ibland fundera över vad som styr mitt liv mest och vad jag vill ska styra mina steg. Det går att pröva nya vägar...

DE NYA ORDEN

Morgonen väckte

med ord

jag inte hört förut

Klarvaken

trädde bilder fram

röster från det förflutna ropade högt

slet av mig täcket

kröp in i min kropp

drev mig

framåt

bakåt

inåt

---

Vart går min väg?

Vad styr mina steg?

Prövar de nya orden...

En dag bland många andra

Det är många tankar som snurrar runt i huvudet, det är mycket som händer och är på gång. Dessutom har jag förskräckligt ont i en tand. Jag var hos tandläkaren igår och hon slipade ner tanden och "dödade" den. Men jag har lika mycket värk ändå - så det blir väl fler dyra turer dit.

 

Här hade Christofer precis kommit hem från en promenad i Jordbro med sin farbror.

Farbror U hade köpt en "hip hop" hatt åt honom.

Betydligt roligare är att jag idag fick ett meddelande på mobilen. Ett SMS från sonen som då satt på  flygplatsen i Namibia. Hans jobbperiod var slut för den här omgången och nu är han på väg hemåt för att vara ledig i fem veckor. I morgon mitt på dagen ska han landa i Umeå. Tänk att det ändå går så snabbt att ta sig så långt.

Jag älskar den här bilden!
Christofers blommiga shorts smälter in bland farfars fina blommor.

För den som läser min blogg och inte känner mig, så måste jag berätta att min son är idag äldre än på bilden :-) Kanske 24 år äldre... Min man fotade av dessa diabilder härom dagen, jag blev sugen att visa dem.

Vår blomsterprakt är däremot inte så stor, som farfars en gång var - men vi gläds åt det lilla liv som finns.

Mera är på gång. Jag har en förkärlek till den här tiden då det gamla och nya blandas. Det påminner så mycket om livet i övrigt. Det gamla måste inte försvinna för att det nya ska kunna komma. Tvärtom så kan det gamla vara ett skydd mot frost och kyla för det "nyfödda". Ja, det gamla kan t.o.m. ge näring åt det nya.

Ja, så är det med oss människor också, vi bär med oss mycket som är gammalt samtidigt som vi ständigt får nya kunskaper, upplevelser och intryck. En hel del av det gamla är bra att ha med sig, sådant som i bästa fall gett oss lärorika erfarenheter, kunskaper, mognad... En del av det gamla behöver dock rensas bort och slängas. Så kan det vara med en del nytt som vi tagit till oss också.
Allt nytt är inte av godo.

 

De senaste dagarna har varit riktigt fina och varma dagar. Jag har själv mest hållit mig inne, eftersom jag har haft så ont. Men i dag var jag ute en liten stund och förundrades över hur mycket som händer varje dag nu.

Våren är en underbar tid på många sätt. Men det är också en tid då många mår dåligt. Både med allergier, depressioner, oro för framtiden... 

Döden når oss också under den vackraste vårhimmel.

Mina tankar går till människor som sörjer just nu.

 

Vårens tårtkalas i både glädje och sorg

Så var det dags igen! Vårkonsert med flera olika körer, solister, instrumentalister i en mer än fullsatt kyrka. Så roligt det var - många både kända och okända ansikten i alla åldrar.

 
Efteråt var det traditionella tårtkalaset. Ett långbord med massor av olika tårtor och kakor. Gratis! Körmedlemmarna hade egna bakverk med sig som de bjöd på. Det var fest!
Här kan du se mer bilder från konserten "Vårfest i Porsökyrkan" på Radhusbloggen

Dock inleddes kvällen med en påminnelse om livets svåra och obegripliga sida. Strax innan vår konsert började fick vi meddelandet att den unge man, Jonatan Henriksson, 23 år från Porsön, som varit försvunnen sedan 19 april hade blivit funnen. Död. I dag samlades drygt 300 personer vid universitetet (med polis och Missing People) och gick skallgång och redan efter en halvtimme/timme fann man honom. Många tankar, frågor och känslor väcker en sådan här händelse. 

Våra tankar vänder ständigt tillbaka till Jonatans familj.

Här kan du läsa mer från Norrbottens Kuriren

Vi överlämnade allt detta i bön till Gud och gav tillfälle till ljuständning.

Så blev det en eftermiddag med både glädje och sorg, samtidigt som vi känner tacksamhet att Jonatan är funnen - att leva i ovisshet är bland det svåraste som finns.

I dag är det Bönsöndagen. Bön är hjärtats samtal med Gud. Det betyder att Gud hör och förstår även när vi inte hittar några ord; en suck, en viskning, ett rop, ett ljus som tänds är böner som går till Guds hjärta. Gud vill omsluta oss alla med sin frid.

Bekräftelse

I dag har vi haft konfirmationsmässa för två vuxna i Porsökyrkan. Två helt underbara personer som ivrigt velat veta mer om kristen tro. Det har varit en fröjd att få lära känna dem. Så många spännande tankar och frågor vi samtalat om vid våra träffar.

Konfirmation betyder bekräftelse. Att bli konfirmerad handlar framför allt om att påminnas om och få bekräftelse på att Gud står fast i sin kärlek. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus.

Guds löfte som gavs vid dopet, håller än - och gör det livet ut, ja, faktiskt också bortom döden.

Det minnesord jag lämnade till dem var hämtat ifrån Sefanja  kap 3 v 16, 17:

Var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod,

Herren din Gud bor hos dig, hjälten och räddaren.

Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek. 

(Bibel 2000)

De fick var sitt rött hjärta i täljsten och på kortet till stod det lämpligt nog:

Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,

ty därifrån utgår livet.

Ordspråksboken kap 4 v 23 (1917 års övs)

Konfirmationsmässan avslutades på konfirmandernas önskan med att Porsökyrkans kantor Lars Magnusson spelade ett musikstycke som heter "Hälsning" på Harpa. Helt ljuvligt!

Sändningsordet blev:

Gå i Guds frid som Guds älskade barn;

när vägen är svår, 

må du känna att Kristus vandrar med dig;

när vägen är lång,

må Guds Ande lyfta dig;

när vägen är farlig,

må Gud omsluta dig.

Amen.

(Vet inte vem som formulerat orden)

 

I morgon är en ny spännande dag. 

I Porsökyrkan kl 15 (observera tiden!) är det Vårkonsert och tårtkalas!

Vi får lyssna till mycket sång och musik. Bl.a. till det här annorlunda instrumentet, som passar perfekt in i färg i Porsökyrkan :-) En Cembalo.

Efter konserten finns det massor av tårtor att välja mellan och smaka av. 

Det blir fest!

...allt som låg där fruset i dagar vintergrå...

Precis utanför altanen har jag sett hur de små tujabuskarna sakta men säkert krupit fram ur snödrivan. I mina ögon har det sett ut som en födelse. För mig blev det en bild för söndagens tema Att växa i tro.

Jag fascineras varje år över hur mycket liv det finns under snön. Jag blir alltid lika förvånad att knoppar och grönska kommit så långt under det som ser kallt och fruset ut. Det är mycket som sker i det fördolda. Det är inte alltid så grått och hopplöst som det ser ut att vara

Som det står i psalmen vi sjöng igår:

...........

Genom tjäle, köld och död

tränger solens eld och glöd.

Ur ett outtömligt djup

skaparkraften flödar.

........

Text: Adam av S:t Victor 1100-talet, Grundtvig 1837/45, A. Frostensson 1969.

Psalm nr 517 i SvK Psalmbok med tillägg.
Citat från ett par rader från vers 2 och 3.

 I går var jag i Domkyrkan i Luleå. Några av oss som prästvigdes samtidigt träffades för ett litet jubileum. Det var roligt att få mötas, det blir inte så ofta. Mycket hade hänt i mina unga kollegors liv. Alla hade de fått barn sedan prästvigningen. Roligt! Mest prat blev det förstås om våra arbeten. Erfarenheter, upptäckter och framtidsdrömmar. Jag har mycket fina vignings-kamrater - öppna och ärliga, ingen prestige eller "besserwisser" attityd. Jag önskar dem allt gott i framtiden - de är unga (i jämförelse med mig) och duktiga och har många år framför sig.

Det var här vi vigdes, fick ge våra prästlöften, knäböja och få förbön. När vi stod kring altarringen blev vi också påklädda en mässhake för första gången, som en symbol för vårt uppdrag och kallelse som vi nu skulle gå in i. Det var dåvarande kyrkoherde Leif Nordenstorm från Överluleå församling som var min förebedjare och "påklädare" (det kanske finns något fint ord för det?). Det var en högtidlig stund som vi blev särskilt påminda om igår, när vi firade nattvard i Domkyrkan igen, tillsammans med några andra som också deltog i mässan. 

Domkyrkan är ljus och vacker. Vilsam på något sätt.

 

Beredelseordet ville påminna oss om att liksom våren är en brytningstid mellan det gamla och nya, så är också människan det, liksom det kristna livet. Jesus själv föddes mitt i det gamla, både det som behövde raseras och slängas och det ursprungliga, det bestående, det som måste förbli - samtidigt som han själv kom för att i första hand representera det nya livet. Jesu liv och kärlek är fylld av växtkraft och är genomträngande som maskrosorna som kan växa rakt igenom asfaltens hårda mark. Ja, han kan t.o.m. frambringa liv ur död!
Samma livskraft finns till för oss. "Bliv kvar i mig", säger Jesus.

Vi började mässan med att sjunga

Och allt som låg där fruset i dagar vintergrå

skall löst av himmelsljuset mot blom och mognad nå...

SvK Psalmbok nr 197:4

Text: A. Frostensson

Det finns hopp både för våren och våra egna liv!