Gud var först!

Gud har ett försprång i varje litet människoliv - innan ett barn är fött så har Gud ögonkontakt och känner barnet! "Du såg mig innan jag föddes" (Ps 139: 16)
Gud är först i människans liv.

Jag tror att Gud och barnen har en speciell närhet till varandra, en närhet som vi aldrig riktigt kan förstå eller förklara.

I Nya testamentet är det tydligt att Jesus värnar om barnen. Det sätt som Jesus närmade sig barnen, talade till dem och rörde vid dem visade på respekt och vördnad. På Jesu tid hade barnen mycket låg status. Jesus lyfter upp barnens värde och tydliggör hur viktiga och värdefulla de är. De tillhör Guds rike (Markus 10), säger Jesus. Ja, de är till och med en förebild för de vuxna - bli som barnen så kommer ni in i Guds rike (Markus 10), säger Jesus.

Jesus identifierade sig med barnen. Förutom att han själv kom till jorden som ett nyfött, fattigt flyktingbarn, så säger han: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig" (Markus 9:37)! Det är en stark text, tycker jag. Kanske är vi aldrig Gud så nära som när vi håller ett barn i vår famn...

Jag älskar barn, säger Gud

Fotografen var tyvärr lite skakig på handen...

För mig går helgen i barnets tecken. Imorgon Dopgudstjänst i Bergnäskyrkan och på söndag kl 11.00 Gudstjänst för stora och små i Porsökyrkan. I bakhuvudet har jag Jesu ord: Guds rike tillhör barnen och Psaltarpsalmen 139, som är söndagens psalm, där det bl.a. sägs "Du såg mig innan jag föddes...".

En text som jag ofta läste förr i tiden hittade jag ikväll bland mina gamla predikningar. Här kommer en del av den:

Jag tycker om barn, säger Gud. 
Jag vill att alla skall vara barn.

Jag tycker inte om gamla, säger Gud,

annat än om de fortfarande är barn.

Därför vill jag heller inte ha andra än
barn i mitt rike;
......

Jag älskar barn, säger Gud,

därför att hos dem är min avbild ännu inte grumlad.

........

....när jag stilla böjer mig ned över dem,

återfinner jag mig själv i dem.

Jag tycker om små barn, därför att de alltjämt är i tillväxt....

De är ännu på väg....

Jag älskar stora barn, säger Gud,

därför att de alltjämt kämpar och strävar, alltjämt begår synder.

Inte därför att de begår dem, förstå mig rätt, säger Gud,

utan därför att de vet med sig att de begår dem och erkänner dem

och försöker att inte göra om det.

Jag älskar barn, säger Gud.

Michel Quoist

Skickat via Blogsy

Vita dagar

 Ikväll har jag äntligen plockat fram min nya almanacka för 2013. Jag har sparat på det - för jag tycker att det är lite högtidligt att börja fylla i de vita dagarna i en ny årsalmanacka. Jag vill inte bara göra det "hur som helst". Jag vill sitta ned och skriva snyggt... Jag tänder inte ljus och sätter på någon speciell musik - men det är inte så långt ifrån!

Tänk, alla dessa tomma blad, snart är de fullskrivna och nerklottrade med överstrykningar, kryss och pilar hit och dit...

Hur blir alla dessa dagar, veckor, månader...?

Jag har allt mer börjat använda almanackan i jobb-mobilen, men jag vågar inte/eller vill inte helt förlita mig på den, jag vill gärna skriva med en penna, ibland stort, ibland mini, snett, stryka under... det känns mer som en "riktig" anteckning då, än när det står prydligt med datastil... ja, ja, det är väl tramsigt av mig...

Fördelen med att skriva i mobilen är att den kan ge ljud-påminnelser, det kan, som bekant, inte den "vanliga" almanackan...

Hur som helst, så är skräcken att tappa bort almanackan!

Men vi ska kanske också vara lite mer rädda för att trampa på andras dagar och tid... som Daniel Kviberg skriver om i sin dikt Den tappade almanackan. Jag citerar en del av dikten.

 Naousa, Grekland

DEN TAPPADE ALMANACKAN

Det ligger vita dagar

strödda över vägens asfalt.

Någons almanacka

- i sina minsta beståndsdelar -

utspridd över trafikstråket.

....

Det är någon annans

jag trampar under fötterna.

Daniel Kviberg, Bokstäver, Westerbergs förlag, 1983

Omprov

I natt var det en sådan där natt då det kändes som om jag inte sov någonting. Men eftersom jag upptäckte på morgonen att jag hade drömt, så förstod jag att jag ändå sovit något...

Jag drömde att jag hade fått ett mail, där det stod som ämne: Omprov.
Hm. Vad då för omprov? Jag känner hugget i magen när jag läste det.
I drömmen funderade jag på om det var så att jag måste lämna ett nytt urinprov, göra om mammografin eller något liknande... Eller om det handlade om någon annan sorts omprövning; t.ex. som präst, konfirmandlärare - eller kanske göra om en predikan, gudstjänstordning...
Eller var det något ännu mer personligt? För det kunde väl inte handla om tapeterna, att de var för mörka, att vi måste tapetsera om...?
Tyvärr så vaknade jag innan jag hann öppna mailet.

Nästan så att jag önskar att drömmen kom tillbaka inatt, så jag fick möjlighet att öppna det och läsa... om jag törs det...

Mailet passar ganska bra in på kyrkoåret.  På söndag är det Söndagen före domsöndagen och sedan söndagen därpå Domsöndagen. Efter det börjar det nya kyrkoåret med Första söndagen i advent med underrubriken: Ett nådens år. 

Omprov. Det är inte helt fel att pröva sig själv ibland. Sina bevekelsegrunder (kommer inte på något bättre ord), vad som driver mig, mina argument, mina intentioner, mitt bemötande av andra...  osv.
Jag är övertygad om att vi människor är både goda och onda.
Om vi lärde oss mer att ompröva idéer, tankar, ord, handlingar - skulle inte ondskan i världen och i mitt liv förminskas då?

Be strong when you are weak

Den här tavlan ska jag önska mig till julklapp, eller köpa mig själv...

och memorera varje dag

eller - 

det kanske jag inte behöver...

Det är ju precis det här jag kämpar med,

med mig själv varje dag.

Varje dag.

(Tavlan finns att köpa på URBANSTORE, Boden)

---------

På begäran (ingen nämnd och ingen glömd :-)) kommer här ett par bilder från vårt nytapetserade vardagsrum. Jag som älskar vitt har valt en svartmönstrad tapet! Det är också mod att våga bryta sina vanliga fåror - eller vansinne!

Kuddarna från URBANSTORE

Dessutom har jag köpt en cerise kudde och en röd kudde + en mindre kudde med både cerise och rött och orange på (syns inte så väl på bilden) - inte heller helt likt mig - jag är kanske rätt modig ändå...?! Det ska bli lite mer färgklickar (gardiner mm) så småningom. Våra ljusa möbler gör sig faktiskt bättre nu med den mörka tapeten. Vi är nöjda. Dessutom är taket och golv- och taklister nymålade. Nu håller Owe på och målar dörrarna till vardagsrummet vita - det passar inte med ljusblått...

Vår son har idag landat i Kapstaden, imorgon bittida går han ombord på båten och ska jobba i fem veckor - sen kommer han hem till oss och då är det jul!

P.S. Man får vara svag och rädd också ibland - ja, även "segerrik".

Må vinden fara varsamt

VEM ÄLSKADE SÅ

Vem älskade så

att han utgav sig själv

i ett vissnande löv?

Så är det kärleken ligger

framför vår dörr.

Må vinden fara varsamt

med löven!

Ebba Lindqvist

Lite mer

Riktigt mysiga lampor från URBANSTORE

Ibland blir det inte som man har tänkt sig...
Jag hade sett fram emot den här lediga helgen, hade tänkt fixa lite ... vi ska ha fest här hemma om ett par veckor... Jag har ofta ont i kroppen, mer eller mindre - idag var det mer. Jag känner mig alldeles stel och styv i axel- och nackpartiet - har försökt preparera mig nu, så det blir nog bättre snart...

Att lägga ut några fler bilder från URBANSTORE är inte så ansträngande, så det får bli ett sådant inlägg till... Kanske tar jag mig dit lite senare, är lite sugen på de fina kuddarna. Man kan köpa tre och betala för två - onekligen frestande...

Lite rörig bild. Hallmöbler till vänster.

 

Blev förtjust i mattan på väggen - men den kräver en del av sin omgivning...

En "svartatavla" som tavla, där man väljer att skriva sin egen text :-)