Så har det blivit jul även detta märkliga år. Även om mycket är annorlunda, är ändå - trots allt - julens budskap detsamma. Den första julen var inte heller precis rosa-skimrande, som det är på mina målningar, utan snarare ganska grå-smutsig. På flera sätt.
Herdarnas liv var, på den tiden, långt ifrån idylliskt. De var ett föraktat folk. De var inte vana vid att bli premierade på något sätt. Utan tvärtom.
Men en natt, när det var som mörkast, skedde det mest osannolika de skulle kunnat föreställa sig. De skulle egentligen inte ens ha kunnat föreställa sig något liknande.
Plötsligt lystes hela himlen upp och ett helt gäng änglar visade sig. De började med att säga: Var inte rädda!
Sedan berättade de om ett barn som skulle födas. I ett stall. Ett alldeles vanligt och alldeles speciellt barn. Ett barn från Gud, en Räddare, en Hjälpare. Till - i kärlek - för varje människa. I gråslaskigt väder, i pandemi, i sjukdom, oro, sorg. Men även till för den som har det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar