Jag vill bara väldigt enkelt önska er alla som läser bloggen en riktigt fin och skön julhelg.
Vi vet ju alla att det viktigaste är inte..... ja, ja det vet vi. Det viktigaste är ....... Jo! Så är det. Ändå är det så lätt att fastna i allt det där som vi så gärna skulle vilja hinna göra. För det är ju så roligt. Men det finns en risk att det blir för mycket, så att det blir till bekostnad av det som vi verkligen tycker är viktigt. Viktigt i längden. Det vi kommer att minnas. Det blir sällan ändå riktigt som vi har tänkt oss.
Ja, precis. Det blir inte alltid som vi tänkt oss. Så var det också den allra första julen. Ingen hade väl kunnat tro att det skulle bli så! En ung tonårsmamma, ett utomäktenskapligt barn, ett stall, föraktade herdar osv. osv. Det blev fantastiskt bra ändå! Eller just därför!
Det ger mig hopp, att den Gud som kom till jorden som ett litet skört barn, också finns närvarande i mitt ofta röriga, ostädade liv. Barnet, som fick namnet Imanuel (betyder Gud med oss), är mycket nära i det som inte blir som jag har tänkt mig. I det oväntade och oplanerade finns Gud med. Nära, i sin kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar