Enkelhet

 

Det här är utsikten från trappan till det lilla fina kapellet i Jäckvik. Kapellet ligger på en höjd.

Jag tror att det är väldigt många som tycker om detta kapell, även de som annars inte brukar gå i kyrkan så ofta. Det är svårt att säga riktigt vad det beror på. Men jag tror att det kan vara att det är litet, gemytligt och enkelt. Det känns varmt och välkomnande i sin enkelhet.

Det var sju (pilgrims-)ord som vi samlades kring vid olika tillfällena under lägret i Jäckvik: Delande, Frihet, Enkelhet, Långsamhet, Andlighet, Tystnad och Bekymmerslöshet. Orden är lite släkt med varandra och förutsätter på många sätt också varandra. Det var intressant att fundera tillsammans över orden, ett i taget. Ibland tänkte vi ganska lika och andra gånger la vi in ganska olika innehåll i orden. 

En av de yngre deltagarna målade en bakgrund i akvarellfärger och skrev in alla sju orden.

Ett ord var enkelhet. Under våra dagar i Jäckvik hann vi se många fjällvandrare komma på eftermiddagarna och kvällarna och slå upp sina tält på gården. Alla tält var små, lätta och enkla. Det var inte svårt att förstå att dessa vandrare bara kunde bära med sig det allra nödvändigaste, det var bara det viktigaste som kunde rymmas i deras ryggsäckar och tält. En symbol för enkelhet är just tält.

Det var så det började. Det var i ett tält som man förvarade det allra heligaste, det som representerade Gud. Det följde med Israels folks 40-åriga vandring, berättar Moseböckerna i Gamla testamentet i Bibeln. Tältet ställdes alltid mitt i lägret när folket stannade till. Alla kunde med sin blick och bön nå tältet (eller tabernaklet, som det kallades för) och det allra heligaste, Gud, kunde nå var och en i lägret. Det allra heligaste hörde ihop med det allra enklaste. Jag tror att det är mycket så idag också. Det är i alla fall då som vi har mod att närma oss det heliga, det gudomliga. Och kan förstå/ana att det har med våra liv att göra.