Hoppas att du förstår...

 

Hoppas att du förstår 

varför jag inte ringer till dig längre.

Vi brukade prata varje kväll omkring klockan sju.

Ibland bara svamlade vi och skojade. 

Ibland pratade vi mer på djupet.

Ibland om det som varit

ofta om just det som var i stunden.

Jag kan inte ringa till dig längre

signalen når inte fram.

Hoppas att du förstår

att det är inte det att jag inte tänker på dig längre...

Jag ber Gud ibland

hälsa till dig.

I dag har jag bokat tid för urn-nedsättning.

Väldigt konstigt! Nästan makabert...

Det som finns där i urnan 

kan inte vara det enda som finns kvar av dig.

Du är så mycket, mycket mer!

Det är ömt bevarat någon annanstans.

Det kan inte dö!

"Det är fint där i Askgravlunden", skulle du ha sagt,

om jag hade kunnat berätta det för dig.

Birgitta

Ps. Fotot tog jag i dag vid solförmörkelsen.