Mors dag

 

Jag är nu i Lycksele och jobbar i Svenska kyrkan. Jag kommer ihåg när jag lovade att komma hit. Jag var lite tveksam eftersom Mors dag inföll under den här tiden. Jag tänkte på mamma, tänk om det är hennes sista mors dag.... Inte trodde jag då att hon skulle hinna dö innan.

Det känns konstigt att jag inte ens kan ringa henne idag. Men jag har ringt till hennes man istället. Han hade ställt (de konstgjorda) vitsipporna (som mamma tyckte mycket om), vid hennes fotografi. Vi grät båda över saknaden.

Lilla mamma! Att du skulle lämna oss så hastigt. Den dagen du ramlade och bröt höften, skulle du ha fått din andra spruta, men du vaknade inte upp efter operationen och dog tre dagar senare.

Vi hade ju sett fram emot den här våren och sommaren. Snart har både Owe och jag fått vår andra spruta.

Men livet kan vi inte styra över.

I dag sjöng vi i Lycksele kyrka:

Minns att var sekund

är en liten stund

av evigheten hos Gud,

och när dagen lång

du hör fåglars sång,

hör du himmelens egna ljud.

Så lev Guds nu.

Av Guds nåd får du

ta mot var stund ur hans hand.

Och när dagen lång

du hör fåglars sång,

hör du himmelens egna ljud.

Text: T. Littmarck 1988

Psalm nr 752 v 2 i Den Svenska Psalmboken med tillägg.

Kan jag inte ringa eller ge blommor till dig, mamma, kan jag tända ett ljus i tacksamhet för att du var (är) min mamma.

Jag tror, ändå, att du är helt nöjd med din nya tillvaro och har det riktigt bra! 💗