I maj körde Owe och jag ner till Stockholm för ett kort besök hos vår dotter. Hon hade flyttat till en ny lägenhet och behövde en del grejer som var instuvade i förråd och garage hos oss. Glada för att bli av med några kartonger, men framför allt för att få träffa Cornelia körde vi ner. Även om det blev kort så hann vi vara tillsammans en hel del.
Ändå är det inte det här yttre som gör en lägenhet, eller ett hus till ett hem. Ett hem är så mycket mer än en bostad där jag står skriven. Jag kan känna mig som en "vilsen fågel" på en plats, eller i ett hus även om det formellt är mitt. Vad är det som gör en bostad till ett hem, en plats där jag kan känna mig "hemma"? Förutom att där kan jag känna mig trygg, kan slappna av och vara mig själv? Finns det något mer som avgör "hemma-känslan"?
Det handlar oftast inte om det är stort eller smått, dyrt eller billigt, modernt eller omodernt - även om det naturligtvis kan påverka ganska mycket, beroende på livssituationen. När känner du "här är jag hemma"?
Att känna sig hemma, handlar inte bara om platsen där jag har min säng och får min post, utan den känslan kan vi också känna för ett område, en stad, en bygd, en arbetsplats, en kyrka, ett kompisgäng osv. Jag tror att det är viktigt att vi åtminstone har någonstans där vi känner oss hemma.
Har du några tankar om "hemma"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar