Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 22 juni 2021

Var jag går...



I månadsskiftet maj-juni jobbade jag i Svenska kyrkan i Lycksele två veckor.  När jag körde dit var det snö i dikena och löven hade bara börjat spricka ut. Men under de här två veckorna så fullkomligt exploderade naturen. När jag körde därifrån blommade både hägg och syren och många andra växter.




Förutom allt positivt jag mötte i pastoratet, anställda och församlingsbor, så fick jag se och uppleva så mycket vackert i Lycksele med omnejd. Tack vare Kicks, som var snäll nog och öppnade sitt hem för mig, och visade mig många vackra platser. Alla med sin historia. 

Här kommer ett par fotografier till från Vindelälven.








Många fina byar och hus i den fantastiska grönskan hann jag se.





De tre senaste fotografierna är ifrån Granön, här åt vi också en fantastisk middag på Granö Beckasin.



Personalens våravslutning var på denna vackra plats, Gammplatsen, Lycksele.

https://gammplatsen.com/




Örträsk. Här hade jag en begravningsgudstjänst i den vackra kyrkan med dess underbara natur. Vi sjöng; "Var jag går i skogar, berg och dalar..." Så lämplig på denna plats!




Hela tiden jag var i Lycksele så var det soligt och högsommarvärme. Sådana dagar får en vara glad och tacksam för. Men alla våra sommardagar är inte sådana. Ibland är det rått, grått och trist. Tungt att gå och svårt att se det vackra. Också vid sådana tillfällen tänker jag på psalmen jag citerade nyss:

Var jag går i skogar, berg och dalar,
följer mig en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mig talar,
talar stundom varning, stundom tröst....

....

Allt vad vi på färden kan behöva,
allt för evigt har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mig igen....
Text: C.O. Rosenius. Den Svenska Psalmboken nr 251


De två sista bilderna är ifrån ett litet privat kraftverk i Örån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar