Det här året har redan fått många namn och många utlåtanden. Mycket kan sägas och har sagts. Det vi alla kan vara överens om är att vi vet egentligen ganska lite vad som väntar oss nästa dag och nästa år.
Önskan vi ger varandra om ett "gott nytt år", har fått en djupare innebörd för många av oss. Även om vi alltid menat det, så är önskan ännu djupare och ännu innerligare nu.
I morse läste jag ur Natt och Dag, Ord för årets alla dagar, av Ylva Eggehorn. För årets sista dag citerar hon en av sina egna dikter:
Stå stilla i smärtan,
rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls
är ett svärd.
Kanske det är
en stämgaffel.
Du blir en ton.
Du blir den musik
du alltid längtat efter
att få höra.
Du visste inte
att du var
en sång.
De allra flesta händelser i livet påverkar oss på olika sätt. Så har också det här året påverkat våra liv, våra tankar, erfarenheter, rädslor, drömmar, kanske framtidsplaner... Mycket sätter sig i kroppen och i våra sinnen. Inte minst det som gör oss illa. Tänk, om det är som Y. Eggehorn skriver, att smärtan vi känner kanske inte är ett svärd, utan en stämgaffel. Något som stämmer "tonen" i vårt liv. Vår framtoning. Våra tankar, ord och handlingar. Och tänk om det skulle bli något vackert, gott och hoppfullt av det! Utan att förneka, gömma eller förringa all den smärta, sorg och besvikelse som det här året gett många människor i vårt land och över hela världen. De kan faktiskt tidvis finnas sida vid sida. Så märkligt är livet.
Jag vill önska mina läsare kärlek, hopp, frid/fred och ljus inför det nya året som vi strax kliver in i. Och jag önskar dig, liksom mig själv, att kunna vara och djupna i "det som är ljus i mig/dig".
"I din hand ligger mina dagar....
Låt ditt ansikte lysa över mig".
Psaltaren 31: 16, 17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar