Vad jag har längtat till advent! Äntligen får jag ta fram ljusstakarna och tända ljusen. Och hänga en och annan stjärna. Det värmer ända in i märgen. Tycker jag.
I norra Sverige har vi dessutom fått snö. Det gör det inte sämre stämningsmässigt.
För oss som är vana att fira första advent i kyrkan blir det annorlunda. Alla fina adventspsalmerna som inte blir sjungna på vanligt sätt... Men nu kommer det att finnas många olika Adventsgudstjänster på nätet istället. Det är bra att det går! Vi får komma ihåg varför vi låter bli att mötas, det är av en viktig anledning.
För mig är advent ljus och hopp och en förväntan, förberedelse inför julens händelser... Och då tänker jag både på julens ursprungs budskap (hur Gud kommer till jorden i ett litet barn) och det mer traditionella julfirandet i hemmet.
Men jag vet hur mörk och svår den här tiden kan vara för många, inte minst i år! Oro, ångest, ensamhet, trötthet... Det kan vara på många sätt, även mitt bland släkt och vänner.
Jag tänker på en psalmvers av Margareta Melin, som får bli min bön den här adventstiden:
"Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig, Gud, över jorden,
all nöd och förtvivlan du ser".
Sv PS 609:2
Jag önskar dig mycket ljus och värme!
Tänd ljus. Ta vara på det som är gott och fint, hur än litet det är. Solen kan faktiskt lysa även under kall och mörk tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar