Så här i slutet av kyrkoåret och Domsöndagen och alla texter, funderingar och tankar inför den "yttersta tiden", det sista i våra jordeliv, så tänker jag på en hoppfull och hjärtevarm dikt av en anonym författare:
Dig väntar...
Dig väntar en glädje.
Det finns inga förlorade dagar,
inga förlorade år.
Någon har tagit vara på dem,
satt in dem på ditt framtida konto,
låtit dem växa med ränta på ränta.
Tusenfalt skall du få dem tillbaka -
inte sådana de var
då du trodde att du förlorat dem,
kantstötta, söndertrasade.
Någon har tagit dem i sin hand
som krukmakaren tar en grå, ful lerklump
och formar av den det ogripbara.
Du ska få tillbaka
alla dina förlorade dagar,
alla dina förnedringens år -
inte sådana de var
men sådana de ämnades vara.
Dig väntar en stor glädje någonstans
ännu förvarad
i en kruka av ler.
(Från en botanisk trädgård i Madeira)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar