I natt jag drömde...

Jag vaknade i morse och var behärskat upprörd! Jag hade drömt så där "levande" som man gör ibland. En sådan dröm som man tänker vidare på.

Jag var tillsammans med några andra och målade. Jag hade gjort i ordning min palett med de färger som jag hade tänkt använda. En i gruppen tyckte att det skulle vara skojigt att testa att blanda i curry i färgen och se hur det skulle bli. Då tar hen kryddburken med Curry och häller över min palett och  mina färger! Jag bara tittade först och tänkte och tänkte; det kan väl inte vara rätt att göra så!? Varför tog inte hen sin egen palett? Ganska många var runt omkring och tittade nyfiket. Då sa jag lugnt och - i min värld - bestämt, att det var fel av hen att hälla curry över mina färger. Hen hade ju egna. Jag minns att jag kände mig nöjd över att jag faktiskt sa ifrån. Det blev tyst. Hen sa ingenting och ingen av de andra heller.
Sedan vaknade jag.

När jag gjorde mig i ordning på morgonen så fanns den där drömmen kvar och jag hann tänka och tolka drömmen ur olika vinklingar. Drömmens ursprungskälla hittade jag igen så småningom -  känslan och "kränkningen" hade ingenting att göra med akvarellkursen jag var på på kvällen innan. Även om händelsen utspelades i den miljön.

Egentligen tycker jag att det var en ganska bra berättelse som exempel på hur vi ibland blir behandlade, att det vi har eller är, inte riktigt räknas - utan att det sägs eller visas med några stora åthävor. Den som hällde curry, tänkte förmodligen inte ens på vad hen gjorde. Och ibland är det just det som gör ont. Själva handlingen - lite curry i färgen - behöver inte vara så upprörande i sig. Utan just känslan att bli nonchalant behandlad. Blir det dessutom som i drömmen, att de runt omkring inte stöttar en, blir det inte lättare...

Det är en upplevelse som vi lite till mans är med om då och då. Eller kanske är det jag eller du som häller curry eller annan krydda på någons palett!? Den som ständigt återkommande är med om liknande händelser, barn som vuxen, det är som vattendropparna som urholkar stenen. Självkänslan gräver sig längre och längre ner... urholkar livet och livslusten.

Tänk om drömmen hade ett annat budskap ... ska jag prova och hälla lite curry...???