Varit några dagar på Stiftsgården i Skellefteå
på retreat med temat "Fridlyst".
Egentligen ett väldigt bra namn på en retreat.
I tystnaden och stillheten är man på flera sätt
fridlyst från mycket som annars stör friden.
Frizoner behöver vi alla.
Frizoner behöver vi alla.
Den här gången var jag inte bara deltagare
utan också medverkande. Det har känts som en ära.
I mina meditationer var den gamla aronitiska välsignelsen
grund och inspiration.
Det är en fantastisk miljö att vara i,
både utomhus och inomhus.
Det finaste med en retreat är dock att kunna dela tid och plats,
andakt, mässa och måltider under tystnad och närhet,
- utan att behöva känna varandra -
och ändå känna en samhörighet och gemenskap
med varandra.
För mig kändes det dessutom väldigt roligt att,
en gång till,
få jobba ihop med Ulla-Lena Bäckman,
som var kyrkoherde i Nederluleå församling i början av min tid där.
Det är en fröjd att vara i hennes närhet!
Jag önskar henne allt gott inför den nya period i livet,
som hon snart går in i.
Retreater är verkligen speciella på flera sätt. Det är fantastiskt att få vara tyst i en gemenskap. Det ger så mycket, hur märkligt det än kan tyckas för den aom ännu inte provat.
SvaraRaderaRofyllt och vackert Birgitta.
SvaraRaderaTack Elisabet och Irene för era kommentarer. Allt gott till er!
SvaraRadera