När Owe och jag var på vår lilla "turné" i Mellansverige för ett par veckor sedan var vi en sväng till Västanfors, Fagersta och hälsade på Owes morbror Olle, 87 år. Den sista levande av Owes mammas syskon. Olle berättade om sina föräldrar, som Owe inte hann lära känna.
Olle är lik sin syster Elisabeth, min svärmor. Det syns tydligt på det här fotot, tycker jag. Det var som om vi fick en skymt av Elisabeth igen...
Det kändes mycket värdefullt att få träffa Olle och Monica några timmar. De är så positiva och vänliga. Monica har alltid varit så duktig på att skicka julkort och andra hälsningar. Och bara ett par dagar efter att vi kommit hem kom ett namnsdagskort till mig på Birgitta-dagen! Gulliga Monica!
På vägen därifrån, på väg till Uppsala och Owes bror och hans särbo, såg vi mycket vackert. Det var strålande sol och klar himmel.
Här var vi tvungna att stanna och fota Engelsbergs bruk i orten Ängelsberg vid Åmänningen inte så långt från Fagersta. Ett fd järnbruk. Det är ett av de främsta industriminnena i världen och ett världsarv.
En del blir gammalt och bevarat; byggnader som människor, natur och djur - och annat dör för tidigt. Vi åkte också igenom och såg sviterna av den stora skogsbranden i Västmanland för något år sedan.
Det fascinerande är ändå, att ur eldhärjad mark och aska kommer inom en tid nytt liv. Det som ser dött och trist och omöjligt ut bär i "hemlighet" liv och ny växtlighet. Jag vill tro och hoppas att det gäller på fler områden än bara i skogsmark.
Åh vad roligt att se och läsa, ja Olle var verkligen lik farmor där!
SvaraRaderaJa, visst är han! Du skulle ha varit med! :-)
SvaraRadera