Det ena speglar sig i det andra

Owe var ute med båten härom kvällen. Det var flera år sedan sist. Jag gläds med honom. Naturen har en förunderlig förmåga att göra gott med oss. Stillheten, luften, färgerna...

I dag på kollegiet pratade vi om miljö och teologi. Det var intressant och väckte en del nya tankar hos mig. Det känns viktigt att vi som kyrka påminns om vårt ansvar att ta vård om naturen. Det vi gör för naturen, det gör vi också för oss själva och för mänsklighetens framtid.  

Gud,

Skapare, Försonare, Förnyare,

lovad är du.

Du gav jorden till hem

och allt levande till familj.

Gör den hel igen.

Låt vindarna dansa

med de friska vattnen.

Låt den fruktsamma jorden

sjunga livets sång.

Låt stjärnorna lysa av glädje

över din jord.

Låt ditt rike komma,

låt din vilja ske.

Martin Lönnebo

Bön nr 112 i Bönboken i Den Svenska Psalmboken, Verbum

Fascinerande hur himlens moln speglar sig i vattnet på alla bilderna.

På något vis visar det hur himmel och jord 

och himmel och vatten 

- och allt hör ihop.

Allt hör ihop 

med oss och våra liv.

Det ena speglar sig i det andra.

(Fotografen till detta inlägg är Owe)