Det är mycket som händer...

 

Det är mycket som händer nu i vår lilla privata värld.

Det är också mycket som händer i den stora världen. Som påverkar oss alla på olika sätt. Det skulle man kunna säga mycket om. Men jag nöjer mig med att ge några glimtar från min lilla värld, för den som ids läsa.

Vi flackar mycket mellan Boden - stugan - Umeå. Det känns inte så bra att leva så någon längre tid. Men just nu är det så.

Det bästa och viktigaste som har hänt är lilla Cassandra, här två dagar. 

Vi har också hunnit med

att fira - i all enkelhet - vår 40-åriga bröllopsdag i Umeå. Vi började dagen med en god Hotellfrukost, sedan bjöd vi hem vår närmaste familj i stan på Souvas. Vi hade renskav på vår bröllopsfest i Hallstahammar för 40 år sedan.

Midsommar firade vi i stugan tillsammans med Umeå -familjen. Soliga och mysiga dagar.

Födelsedag i Boden. 

Lite kultur har vi lyckats pricka in mellan allt.

Stig Lindbergs utställning på Västerbottens Museum. Det var oerhört roligt och inspirerande. Så glad för att vi tog oss tid med det.

Annars är det mest att packa i kartonger och packa upp ur kartonger för vår del nu. Några kartonger ska till Umeå, några till stugan, några till Retur idé, några till en ev gårdsloppis (om vi orkar) och några kartonger och annat till tippen.

När man plockar, packar, sorterar och slänger, kommer många tankar.

Vad är viktigt att behålla?

Vad vill jag fylla mitt hem med?

Vad vill jag fylla mitt liv med, de år/dagar som jag har kvar att leva?

Livet blir vad jag fyller det med!

Vissa saker har jag drömt om att få tid till - ska jag satsa på det?

Eller finns det sådant som egentligen är viktigare, mer värdefullt för mig (ev oxå för andra) i den situation och den tid som är nu?

Det finns en del att fundera på... 

En del har ett helt liv framför sig ❤️

Andra inte.

Men allas våra dagar och stunder är viktiga.  Värdefulla att fylla med det som är gott och rätt.

Att ta vara på livet

Den här tiden på året går så fort fram, tycker jag. Jag vill så gärna vara med i varje steg... Men gång på gång överraskas jag av nya upptäckter och underverk, som bara finns där. Klart och nära intill.

Jag vill, liksom många, många med mig, ta vara på livet överhuvudtaget. Dagarna och livsåren går så fort. Inte minst blir det tydligt när man har klivit över 60-års strecket och trampar på vidare. 

Eftersom vi egentligen vet väldigt lite om framtiden är det inte helt lätt att veta hur vi bäst tar vara på livsdagarna. Det finns inga garantier eller möjlighet till reklamationer när det gäller livet. Men vi får göra det bästa, så långt vi förstår och tror, med det liv vi har just nu.

Owe och jag har bestämt oss för att flytta från Boden och Norrbotten (känns märkligt!) till Umeå och Västerbotten, medan vi ännu orkar och kan. (Fotot över Boden är ifrån min mammas lägenhet)

Vi har vår son med familj i Umeå och vår stuga som vi älskar att vara i, i Robertsfors.

Vi är mitt uppe i flytten nu och är smått förvirrade. Var är hemma? I Boden, i stugan eller i vår lilla lägenhet i Umeå? Det är i alla fall spännande, vi får vara mycket farmor och farfar och kan bl.a. ta vara på livet genom att följa en tvåårings perspektiv på världen... 

Andra tar vara på livet på andra sätt. Det finns många vägar och stigar att gå och kan verkligen variera i tid och möjligheter. 

"Klara rymder, öppna dagar..."

 Vi har precis haft en helg med mycket sol, spirande grönska och ett barnbarn full av glädje och upptåg.

På söndagen arbetade jag i Bygdeå församling, bl.a. i Bygdeå fina gamla kyrka.

I kyrkans värld var det Bönsöndagen igår, vilket präglade de gudstjänster jag var med i: psalmer, texter, predikan, körsång.

Bön är så mycket mer än ord och formuleringar. Bön kan t.o.m. vara ordlös.

   Bön kan vara närvaro, en suck, gråt, sång, dans, ett "bara vara" inför Gud.

"Bli stilla. låt tystnaden föra dig nära. 

Närvaron finns där. En kraft som vill bära,

ja, våga den tillit som bor djupt inom dig..."

(I Johansson, SvPs nr 762)

Kyrkokören sjöng så vackert:

"I Guds tystnad får jag vara,

ordlös, stilla, utan krav.

Klara rymder, öppna dagar:

här en strand vid nådens hav.

(J Jonsson. SvPs nr 522)

Bön kan naturligtvis också vara ett skrik, en knut i magen, ångest och oro.

Alla känslor, tankar och ord är tillåtna i bönen till Gud. Inget mänskligt är främmande för Gud.

-

Jag avslutar med ett foto jag tog idag. Jag hörde plötsligt något rasslande bakom mig. Jag vände mig om och såg till min förvåning en sjöfågel (en Knipa) tränga sig ut genom den lilla öppningen på den gamla fågelholken på en björk nära vattnet. Jag upplevde det som en kamp som dock fågeln tog sig igenom och flög iväg i frihet.

Kanske har hon ägg i holken?

En vecka

 

Nu händer det! 

Våren har anlänt på riktigt till Norrbotten.

I månadsskiftet april/maj var jag en vecka hos vår dotter Cornelia i Stockholm.

Jag är så glad för den veckan!

Jag hann uppleva vår, fika med min bror, träffa en mycket god vän och älskade släktingar och gå på konsert.

Vara på Hornstulls marknad, promenera och göra små utflykter i härligt försommar-väder mm.

LIVETS TID ÄR NU

Liv går aldrig

i någon repris.

Liv pågår endast 

i direktsändning.

Livets egen tid

är alltid nu.

Inte för länge sedan

eller i okänd framtid.

Varje ögonblick

av vårt enda liv

är unik händelse

som aldrig någonsin

kommer att upprepas.

Tänk på det

när varje dag

nyvaken möter dig

och när samma dag

går till sin vila

utan att återvända.

Ögonblicket är ditt.

Dagen tillhör dig.

Livets tid är nu.

Kjell Bohlin

Så tacksam för livet och de människor som delar det med mig!

Allt har sin tjusning

"Allt har sin tjusning", brukar man säga ibland. Nej, allt har inte en tjusning. Men mycket!! Inte minst kontrasterna.

Jag tycker mycket om vårvintern uppe hos oss.

Det är fascinerande att sitta ute i sol och värme omgiven av ren, vit snö. 

Men det är också fantastiskt att få möta våren med blommande körsbärsträd, som jag får uppleva just nu på besök hos vår dotter i Stockholm. 

Båda världarna har sin tjusning! 

Jag måste inte tycka att det ena är bättre än det andra - utan njuta av det jag har omkring mig precis där jag är. De konkurrerar inte med varandra, utan bara är.

Istället för att tänka att "gräset alltid är grönare på andra sidan" kan vi istället se vad för "gott och grönt" vi har omkring oss. Livets gåvor och erbjudanden är många, om vi är uppmärksamma. Ibland kan det lilla bli det stora i vår tillvaro.

När jag tog de här bilderna på regnbågen, så hade det strax innan kommit en rejäl snöblandad regnskur och det var alldeles mörkt och trist ute. Men så plötsligt lyste solen på trädtopparna och vi kikade ut och såg regnbågen och hur hela himlen lystes upp och speglade sig i vattenpölarna på isen. Så snabbt kan allt förändras - inte bara till hemska saker - utan också till det som är vackert och njutbart. 

Långfredag

En snabb översikt av predikan innan det är dags att köra till kyrkan på Långfredagsgudstjänst.

Långfredagsgudstjänst Nysätra kyrka, en mycket fin gammal träkyrka från början av 1700-talet, i Ånäset i Bygdeå församling. Temat är Jesu kors.

KORSETS TECKEN

     Korset är en bild för våldet -

och samtidigt nyckeln till frid.

En bild av lidandet -

och samtidigt nyckeln till helande.

En bild för döden -

och samtidigt nyckeln till livet.

En bild av yttersta svaghet -

och samtidigt nyckeln till sann styrka.

En bild för dödsstraff -

och samtidigt nyckeln till nåd och förlåtelse.

En bild av gränslöst hat -

och samtidigt nyckeln till kärlek.

En bild för den största skammen -

och samtidigt kristendomens segertecken.

(Text hämtad från Det är aldrig kört! Påsk, Argument Förlag)

Resten av dagen har vi varit ute och njutit av solen. Mest häng på altanen med bl.a. hemmabakade pizzor. 

God fortsättning på helgen!

 

Aprilhälsning

 

April månad började med att Owe gick i pension. Nu har snart halva månaden gått och han har fortfarande lite svårt att fatta det. Men det händer då och då... 

Stugan bjuder på mycket snö. Ibland gnistrande vit i solsken, ibland i busväderform. 

I helgen som gick fick Owe hjälp med skottningen av vårt lilla barnbarn. Han bjöd också på en god kaka som han bakat tillsammans med sin mamma. Här fixar han det sista innan bjudningen.

I söndags, på Palmsöndagen, medverkade jag tillsammans med barnkörer och barngrupper i två gudstjänster i Bygdeå församling.

(Ursäkta den sneda bilden)

Jesus valde medvetet att rida in i Jerusalem på en åsna, som tydligt signalerade till folket att han ville fred. Utan vapen! Hade han velat strida och kriga hade han valt att rida på en häst. Sådana tecken kände folket till. Men många blev besvikna när de upptäckte att han inte var som de hade tänkt sig. Hosianna-ropen byttes snart ut till "Korsfäst honom". I morgon är det Skärtorsdag och dramat fortsätter ...

Fred vill vi ha även idag. Vilken väg vill vi gå för att nå dit, i både de stora och små sammanhangen? Vad vill vi ge våra barn och barnbarn för framtid?

 

Med påskpresenten som jag fick från vårt barnbarn vill jag önska

ljusa, varma och kärleksfulla dagar!