Vi har precis haft en helg med mycket sol, spirande grönska och ett barnbarn full av glädje och upptåg.
På söndagen arbetade jag i Bygdeå församling, bl.a. i Bygdeå fina gamla kyrka.
I kyrkans värld var det Bönsöndagen igår, vilket präglade de gudstjänster jag var med i: psalmer, texter, predikan, körsång.
Bön är så mycket mer än ord och formuleringar. Bön kan t.o.m. vara ordlös.
Bön kan vara närvaro, en suck, gråt, sång, dans, ett "bara vara" inför Gud.
"Bli stilla. låt tystnaden föra dig nära.
Närvaron finns där. En kraft som vill bära,
ja, våga den tillit som bor djupt inom dig..."
(I Johansson, SvPs nr 762)
Kyrkokören sjöng så vackert:
"I Guds tystnad får jag vara,
ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar:
här en strand vid nådens hav.
(J Jonsson. SvPs nr 522)
Bön kan naturligtvis också vara ett skrik, en knut i magen, ångest och oro.
Alla känslor, tankar och ord är tillåtna i bönen till Gud. Inget mänskligt är främmande för Gud.
-
Jag avslutar med ett foto jag tog idag. Jag hörde plötsligt något rasslande bakom mig. Jag vände mig om och såg till min förvåning en sjöfågel (en Knipa) tränga sig ut genom den lilla öppningen på den gamla fågelholken på en björk nära vattnet. Jag upplevde det som en kamp som dock fågeln tog sig igenom och flög iväg i frihet.
Kanske har hon ägg i holken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar