Att ta vara på livet

Den här tiden på året går så fort fram, tycker jag. Jag vill så gärna vara med i varje steg... Men gång på gång överraskas jag av nya upptäckter och underverk, som bara finns där. Klart och nära intill.

Jag vill, liksom många, många med mig, ta vara på livet överhuvudtaget. Dagarna och livsåren går så fort. Inte minst blir det tydligt när man har klivit över 60-års strecket och trampar på vidare. 

Eftersom vi egentligen vet väldigt lite om framtiden är det inte helt lätt att veta hur vi bäst tar vara på livsdagarna. Det finns inga garantier eller möjlighet till reklamationer när det gäller livet. Men vi får göra det bästa, så långt vi förstår och tror, med det liv vi har just nu.

Owe och jag har bestämt oss för att flytta från Boden och Norrbotten (känns märkligt!) till Umeå och Västerbotten, medan vi ännu orkar och kan. (Fotot över Boden är ifrån min mammas lägenhet)

Vi har vår son med familj i Umeå och vår stuga som vi älskar att vara i, i Robertsfors.

Vi är mitt uppe i flytten nu och är smått förvirrade. Var är hemma? I Boden, i stugan eller i vår lilla lägenhet i Umeå? Det är i alla fall spännande, vi får vara mycket farmor och farfar och kan bl.a. ta vara på livet genom att följa en tvåårings perspektiv på världen... 

Andra tar vara på livet på andra sätt. Det finns många vägar och stigar att gå och kan verkligen variera i tid och möjligheter.