Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 24 juni 2021

Midsommartid


 


DU BEGÄR FÖR MYCKET AV SOMMAREN

Du begär för mycket av sommaren.
Sommaren begär ingenting av dig.

Lägg dig på rygg i gräset.
Gräset bär dig och när du rest dig väntar
det några timmar och reser sig igen.
Den har all tid i världen.

Du tror att du har ont om tid.
Den här gamla björken är bräddfull av tid
och delar med sig när du kommer
på trädgårdsgången.

På stenbänken sätter sig en fjäril
för att vila ut från allt doftande arbete.
Den säger: Gör som jag, vik ihop dina vingar
och flyg genom dig själv.

Du begär för mycket av sommaren.
Sommaren begär ingenting av dig.

Göran Greider.

Jag har hittat dikten på Göran Greiders instagram. Jag tycker att den är mycket tänkvärd. 


Jag vill önska dig en riktigt skön midsommarhelg.

Sommaren begär ingenting av dig!




tisdag 22 juni 2021

Var jag går...



I månadsskiftet maj-juni jobbade jag i Svenska kyrkan i Lycksele två veckor.  När jag körde dit var det snö i dikena och löven hade bara börjat spricka ut. Men under de här två veckorna så fullkomligt exploderade naturen. När jag körde därifrån blommade både hägg och syren och många andra växter.




Förutom allt positivt jag mötte i pastoratet, anställda och församlingsbor, så fick jag se och uppleva så mycket vackert i Lycksele med omnejd. Tack vare Kicks, som var snäll nog och öppnade sitt hem för mig, och visade mig många vackra platser. Alla med sin historia. 

Här kommer ett par fotografier till från Vindelälven.








Många fina byar och hus i den fantastiska grönskan hann jag se.





De tre senaste fotografierna är ifrån Granön, här åt vi också en fantastisk middag på Granö Beckasin.



Personalens våravslutning var på denna vackra plats, Gammplatsen, Lycksele.

https://gammplatsen.com/




Örträsk. Här hade jag en begravningsgudstjänst i den vackra kyrkan med dess underbara natur. Vi sjöng; "Var jag går i skogar, berg och dalar..." Så lämplig på denna plats!




Hela tiden jag var i Lycksele så var det soligt och högsommarvärme. Sådana dagar får en vara glad och tacksam för. Men alla våra sommardagar är inte sådana. Ibland är det rått, grått och trist. Tungt att gå och svårt att se det vackra. Också vid sådana tillfällen tänker jag på psalmen jag citerade nyss:

Var jag går i skogar, berg och dalar,
följer mig en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mig talar,
talar stundom varning, stundom tröst....

....

Allt vad vi på färden kan behöva,
allt för evigt har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mig igen....
Text: C.O. Rosenius. Den Svenska Psalmboken nr 251


De två sista bilderna är ifrån ett litet privat kraftverk i Örån.

onsdag 16 juni 2021

När är jag "hemma"?

 


I maj körde Owe och jag ner till Stockholm för ett kort besök hos vår dotter. Hon hade flyttat till en ny lägenhet och behövde en del grejer som var instuvade i förråd och garage hos oss. Glada för att bli av med några kartonger, men framför allt för att få träffa Cornelia körde vi ner. Även om det blev kort så hann vi vara tillsammans en hel del.




Jag gillar de här kvarteren med stora, gamla hus, höga fönster, många våningar utan hiss, inte så sällan orenoverat... ja, det är lätt att säga för mig som inte bor där...




Ändå är det inte det här yttre som gör en lägenhet, eller ett hus till ett hem. Ett hem är så mycket mer än en bostad där jag står skriven. Jag kan känna mig som en "vilsen fågel" på en plats, eller i ett hus även om det formellt är mitt. Vad är det som gör en bostad till ett hem, en plats där jag kan känna mig "hemma"? Förutom att där kan jag känna mig trygg, kan slappna av och vara mig själv? Finns det något mer som avgör "hemma-känslan"?




Det handlar oftast inte om det är stort eller smått, dyrt eller billigt, modernt eller omodernt - även om det naturligtvis kan påverka ganska mycket, beroende på livssituationen. När känner du "här är jag hemma"? 



Att känna sig hemma, handlar inte bara om platsen där jag har min säng och får min post, utan den känslan kan vi också känna för ett område, en stad, en bygd, en arbetsplats, en kyrka, ett kompisgäng osv. Jag tror att det är viktigt att vi åtminstone har någonstans där vi känner oss hemma.

Har du några tankar om "hemma"?




torsdag 10 juni 2021

Hoppas att du förstår...

 



Hoppas att du förstår 

varför jag inte ringer till dig längre.

Vi brukade prata varje kväll omkring klockan sju.

Ibland bara svamlade vi och skojade. 

Ibland pratade vi mer på djupet.

Ibland om det som varit

ofta om just det som var i stunden.

Jag kan inte ringa till dig längre

signalen når inte fram.

Hoppas att du förstår

att det är inte det att jag inte tänker på dig längre...


Jag ber Gud ibland

hälsa till dig.


I dag har jag bokat tid för urn-nedsättning.

Väldigt konstigt! Nästan makabert...

Det som finns där i urnan 

kan inte vara det enda som finns kvar av dig.

Du är så mycket, mycket mer!

Det är ömt bevarat någon annanstans.

Det kan inte dö!


"Det är fint där i Askgravlunden", skulle du ha sagt,

om jag hade kunnat berätta det för dig.


Birgitta


Ps. Fotot tog jag i dag vid solförmörkelsen.



söndag 30 maj 2021

Mors dag


 


Jag är nu i Lycksele och jobbar i Svenska kyrkan. Jag kommer ihåg när jag lovade att komma hit. Jag var lite tveksam eftersom Mors dag inföll under den här tiden. Jag tänkte på mamma, tänk om det är hennes sista mors dag.... Inte trodde jag då att hon skulle hinna dö innan.
Det känns konstigt att jag inte ens kan ringa henne idag. Men jag har ringt till hennes man istället. Han hade ställt (de konstgjorda) vitsipporna (som mamma tyckte mycket om), vid hennes fotografi. Vi grät båda över saknaden.





Lilla mamma! Att du skulle lämna oss så hastigt. Den dagen du ramlade och bröt höften, skulle du ha fått din andra spruta, men du vaknade inte upp efter operationen och dog tre dagar senare.
Vi hade ju sett fram emot den här våren och sommaren. Snart har både Owe och jag fått vår andra spruta.

Men livet kan vi inte styra över.

I dag sjöng vi i Lycksele kyrka:

Minns att var sekund
är en liten stund
av evigheten hos Gud,
och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.

Text: T. Littmarck 1988
Psalm nr 752 v 2 i Den Svenska Psalmboken med tillägg.






Kan jag inte ringa eller ge blommor till dig, mamma, kan jag tända ett ljus i tacksamhet för att du var (är) min mamma.


Jag tror, ändå, att du är helt nöjd med din nya tillvaro och har det riktigt bra! 💗

fredag 21 maj 2021

Tre tulpaner


 

Härom dagen stannade vi bilen i ett område av mycket sten och betong, stora hus och affärsbyggnader och en hel del skräp. Men jag såg dem direkt. 




Mitt i bråten stod de. Tulpanerna. Kanske löjligt, men jag blev så glad. Tre röda tulpaner. De lyste upp hela tillvaron. De gav mig hopp. De stod inte i en prydlig och ansad rabatt, utan bland sten och betong.


 




Liv kan levas och frodas även där förutsättningarna är små. 
Det gör mig glad. 
Fint också att de är tre. De kan stötta och hjälpa och glädja varandra. Tillsammans syns de lång väg. 
Tre tulpaner gör skillnad.

 



Livet är starkt och genomträngande.

Mot alla odds.

Du och jag får del av det livet.





fredag 7 maj 2021

Maj 2021

 



Nu är vi redan en vecka in i Maj månad. Trots allt som händer i våra liv och runt omkring oss, tycker jag, att dagarna springer fort fram. För vår del (dvs min familjs) blev den här vårterminen annorlunda än vad vi hade tänkt oss. Åter igen har vi fått konstatera att livet är en gåva, både skört och starkt på en och samma gång. Hur vi än planerar och räknar ut, vet vi inte säkert hur vår nästa dag kommer att vara. Men det kan finnas glädje och mening i att planera och även drömma, det tror jag att vi ska fortsätta att göra. Om det sedan inte blir som vi har tänkt och hoppats, får vi rätta oss efter det. Inte så sällan kan vi se och ana något som blev (eller blir) gott och rätt på grund av det oförutsedda.




Nyss var det 1:a Maj. Den dagen blev i stort som planerat. Jag hade förmånen att leda en målardag i akvarell i Matteuskyrkan. Vi var - på avstånd - åtta stycken i olika åldrar. Så roligt att få måla tillsammans!

Jag inledde dagen med att anknyta till våren, valborg och första maj och avslutade min betraktelse med att be den gamla och kända Fredsbönen i Franciskus anda, även om det inte är han som har skrivit den. Den finns i många olika översättningar. Jag valde denna med lite ålderdomliga ord, men med ett bra "flyt", tycker jag. Tyckte att bönen kunde passa en första maj, då vi på ett särskilt sätt påminns om rättvisa, demokrati, värdighet, hopp och kamp. 




Herre, 

gör mig till ett redskap för din fred.

Hjälp mig att bringa kärlek där hat gror, 

tro där tvivel råder,

hopp där förtvivlan härskar.

Hjälp mig att skänka förlåtelse där oförrätt begås,

att skapa endräkt där oenighet söndrar,

att sprida ljus, där mörkret ruvar,

att bringa glädje, där sorgen bor.


Mästare, hjälp mig att söka

inte så mycket att bli tröstad som att trösta, 

inte så mycket att bli förstådd som att förstå,

inte så mycket att bli älskad som att älska.


Ty det är genom att ge som vi får ta emot,

genom att förlåta som vi får förlåtelse,

genom att mista vårt liv som vi vinner det.

Det är genom döden som vi uppstår till det eviga livet.




Tänk om vi kunde leva så...!

Hoppas att ni har en fin vår!