Inget nytt under solen

onsdag 4 november 2015

Kalldrag

Ordet "kalldrag" har fastnat i mitt huvud. Jag har tänkt på det i ett par veckor nu... Det är ett ganska bra beskrivande ord. Det känns. Obehagligt.

Obs! Vent och Plåt bilen!

Kalldrag kan vara svårt att göra någonting åt. Från början gör det inte så mycket - det är inte jättekallt. Men efter ett tag är man genomfrusen. Ända in i märg och ben! Och det tar lång tid innan värmen kommer åter.

Kalldrag är inga stormar. Det är det som är så förrädiskt. Man märker det inte först... och när man börjar känna att det drar är det inte alltid så lätt att kunna lokalisera det.

Det är farligt med kalldrag. Det genomsyrar luft och kropp mer än man tror.

Tätningslister är bra mot det kalla. De håller värmen kvar. Hur brukar du skydda dig, utan att stänga ute all ventilation? Det finns många olika sorters tätningslister...

Det finns för mycket kalldrag här i världen... Dags för motdrag.

Alla bilderna är tagna på Gotland av Owe.

lördag 31 oktober 2015

Saknad

Skogskyrkokapellet i Boden
öppet för ljuständning och samtal idag.
Ikväll en andakt.

Alla Helgons dag.
Överallt badar kyrkogårdarna av ljus.
En jämn ström av människor besöker sina käras gravar
och kapell och kyrkor.
Många minnesgudstjänster hålls i helgen.

När man jobbar i kyrkans tjänst en sådan här helg, hinner man nästan inte med att tänka på sina egna kära, som man saknar, Men ikväll går mina tankar speciellt till mina två kusiner som jag förlorat under det här året. Och när jag tänker på dem, så tänker jag också på deras familjer. Eftersom båda kusinerna har barn i mina egna barns åldrar, så känns det extra mycket...

Emma och hennes son får representera kusin Christinas familj.

Så får Linos och hans tjej Maria representera kusin Ingabritts familj.

Ni finns alla i mina tankar,
liksom era fina mammor!

SAKNAD

Jag ska sakna dig för alltid

söka efter dig i doften

från teburkarna och det nyklippta gräset

Varje gång som vinden fångar mitt hår

ska jag tänka att det är du

som försiktigt viskar mitt namn

När regnet faller alltför tungt

ska jag låta solen bevara minnet av oss

ställa smärtan och sorgen i skuggan

Mats Hansson, Svart kaffe, Vulkan 2015

Jag har fått tillåtelse att citera Mats Hanssons dikter.
Mats förlorade sin fru - och hans döttrars mamma -
alldeles för tidigt i livet.

Här kan vi få vara med och tända ljus! Klicka på länken!

torsdag 29 oktober 2015

Skrivarna

Det har varit Bok och Bild på Kulturens hus i Luleå. Många samtal, utställningar, möten och musik. Många mer eller mindre kända personer. Och så vi. Skrivarna. De sju skrivarna.

Som jag nämnt förut träffar jag ibland en grupp "skrivare". Vi skriver ofta på ett bestämt tema och så träffas vi och läser för varandra och jobbar vidare med texterna. Det är väldigt roligt! Och lärorikt. Gruppen som sådan har funnits i fem år ungefär. Själv har jag bara varit med ca ett år.

Ann-Christine Haupt, Luleå, läser sina texter.

Det här var första gången som vi uppträdde som "Skrivarna". Och då hade vi också "tagit i" och tryckt upp ett häfte med några av våra texter.

Samtal med några av åhörarna efteråt

Jag läste om någon som gillade att skriva (kommer inte ihåg vem det var), som sa att hon skrev inte för att sprida sina kunskaper, utan det var när hon skrev som hon förstod, som saker och ting blev klart för henne. Jag tycker att det kan vara så för mig också, det är när jag skriver, formulerar mig som jag kan se något tydligt, som det blir en viss ordning i huvudet. Det kan gälla listor på sådant som jag behöver göra, likaväl som mer existentiella funderingar... Ja, vi har våra olika sätt att fungera - och överleva.

onsdag 28 oktober 2015

Även de som faller

Även de som faller och blir trampade på

av kyliga vindar och stora skor

kan glänsa och dansa

när solens strålar når dem.

lördag 24 oktober 2015

Trygg kan ingen vara!

Vad som helst, var som helst, kan drabba vem som helst!

Så ser vår värld ut idag.

I dag är det FN-dagen. FN firar 70 år.

Den här helgen har Svenska kyrkan i Boden temat:

Världens ljus.

Det är många intressanta programpunkter.

Förmiddagens ämne var:

Tryggare kan ingen vara?

Om man plockar bort ändelsen på Tryggare - alltså de tre sista bokstäverna - förändras hela betydelsen radikalt. Tryggare kan ingen vara blir Trygg kan ingen vara. Kanske är det precis så! Så sårbar, så skör är tryggheten. Det behövs inte mycket och det kan gå snabbt och hela livssituationen är helt förändrad. Det är många människors erfarenhet.

Jag tror att vi lever våra liv mellan de här två polerna. Å ena sidan finns inga garantier, inga försäkringar, inga murar eller stängsel som kan göra oss säkra och osårbara. Det är heller ingenting vi kan köpa för pengar.

Å andra sidan har kärleken och det goda större makt och mer kraft än vad vi kan förstå!

Ni vet, Desmond Tutos ord:

Godhet har makt över ondskan

Kärlek nedtrampar hat

Ljuset upplyser mörkret

.....

Jag tror att mötet med ett vänligt ansikte, en stödjande hand och uppmuntrande ord har stor betydelse för tryggheten. Jag tror också att Gud har valt att uppenbara sig, tala, trösta, ge trygghet genom oss människor. Gud vill på det viset visa på hopp och kärlek, att Gud tror på oss och vill finnas vid vår sida.

Ömhetens moder. En ikon av konstnär Lilian Jonsson.

Det finns en trygghet allra djupast, längst ner, under allt, som bär. En tillit till en högre makt, till Gud, som håller även när allting annat skakar. Inte så att man inte sörjer och saknar, är ledsen, arg och besviken, inte så att det inte gör ont när svårigheter drabbar, men det är ändå något, eller - som jag ser det - Någon, att luta sig mot. Någon som stannar kvar och lovat att vara med.

Det är som det lilla barnet i mammas eller pappas famn. Hur än oroligt det är runt omkring, krig, ovisshet, motstånd, så har barnet en grundtrygghet bara genom att få vara nära mamma och pappa. I famnen hos den barnet litar på, kan barnet le, se det vackra, det skojiga och t.o.m. somna, trots att de kanske är på flykt och inget vet om morgondagen. Och där någonstans får vi också leva. I Guds närhet. Trots allt. Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara.

Petrus: Herre, till vem skulle vi gå?! Vem annan - eller annat - kan ge en större trygghet?

I dag, i Församlingsgården i Boden invigdes de nya utsmyckningarna. Ikonen ovan. Och korset i fint gammalt trä från en lada i Inbyn av Geyton Gröhn och Ingvar Öberg. Det är Irene Gustafsson och Geyton Gröhn som arbetat för dessa fina utsmyckningar. De gjorde mycket för rummet!

torsdag 22 oktober 2015

Kyrie eleison!

Kyrie eleison!

Herre, förbarma dig!

Foto: Owe Ryås.

Tagna i Visby och på Fårö oktober 2015

tisdag 20 oktober 2015

Vila

I söndagskväll var det Höstkonsert i Överluleå kyrka med bl.a. John Rutters Requiem framfört av Musikgymnasiets kör och Överluleå kyrkokör. Det var mycket mäktigt att lyssna på! Superduktiga sångare och musiker.