Julhälsning i det halvfärdiga

Det är morgon. Julaftonsmorgon. När jag börjar skriva detta är det fortfarande mörkt ute. Det är ett långt dygn som ligger framför. Det är många tankar som rör sig i mitt huvud.

Det är en dags julfirande med familjen. Det är Julnattsmässa i Porsökyrkan och några timmar senare Julotta i Benzeliusgården i Bensbyn.

Det mesta omkring mig just nu är halvfärdigt. En del inte alls påbörjat. Och kommer inte heller att bli klart - det kommer förmodligen att bli rätt bra ändå...  Så är det i mitt liv. Jag tror att en del av er känner igen er. För andra ser det annorlunda ut.

Förr i tiden skrev jag mycket julkort. Det har minskat med åren. I år har jag inte skickat ett enda, det känns inte riktigt bra... Men till er som jag kan nå här vill jag tacka för julkort som jag/vi har fått. Tack!

Till er alla som läser vill jag från mitt hjärta önska er en sann jul-fred med vila och hopp inför framtiden - hur det än ser ut just nu omkring dig/er.

Gud finns i det halvfärdiga och provisoriska, i blandade känslor och i hoppet. Det slår mig just att Gud är inte själv färdig med allt han har tänkt för oss och sin värld.

Lyssna gärna (nedan) på biskop Hans julhälsning. Vår biskop i Luleå stift; Hans Stiglund lever och talar alltid utifrån vardag och verklighet och har alltid goda tankar att förmedla!





Det är 16 minusgrader ute och vit snö.
God Jul och På återseende.

Tjuvar utan långkalsonger

Tänk, att tjuvar inte har några långkalsonger på sig... tyckte min man att jag sa härom dagen.
Va?! Vad sa du? frågade han.

Men det sa jag inte. För det har jag ingen koll på. 

Det var i fredags och det var nollgradigt ute. Jag sa: Tänk att man den 20 december inte behöver ha långkalsonger på sig.

I går och i natt har det varit kallare och det har kommit mer snö.Riktigt vackert var det igår med sol, snö och dimma.

 

Tidigt på morgonen i går kom vår dotter med tåget - i tid! - hem till Boden. Hon var glad för snön! Vår son som skulle ha jobbat fick ändrade planer - till vår stora glädje! - och kom hem hit tidigt i morse. Underbart att ha dem hemma båda två!

Med hjälp av sonen har nu kylen kommit på plats i köket igen. Köket blev mindre och bastun större. Men skönt för varje grej som blir klart i huset.

I går bakade jag saffransskorpor med chokladbitar i för första gången. De blev riktigt goda, om jag får säga det själv!

 

En präst jobbar nästan jämt... Se här hur ambitiös jag är! Medan jag bakar och lagar mat så läser jag samtidigt i tung teologisk litteratur; i kommentarer och lexikon på svenska som på engelska. För vad finns det annars för anledning att ha en sådan stor bokhög på köksbänken? Lika lite som för en tjuv att ha långkalonger på sig. Eller?!

Det var där det började

Nu är det mörkt! Konstaterade i morse att det fortfarande var mörkt när kl var 9 och när kl var 14 var det mörkt igen. Nu har det i och för sig varit en grå och regnig! dag idag.   Men det är också nu i dessa dagar som det är som allra mörkast.
Mycket snart vänder det!

DET VAR DÄR DET BÖRJADE

Det var i det mörkaste mörka

i nattens råkalla timmar

i det främmande och provisoriska

med de oerfarna och jagade

- det var där det började

Utan mänskliga förutsättningar

i det hjärtskärande skriket

i den totala sårbarheten

i den absoluta maktlösheten

- det var där det började
 

På ett hårt trampat jordgolv

på ett urgammalt löfte 

med ett buds fingervisning

med en stor stjärna i skyn

- det var där det började

Det var där det började

B.R.

Ljus i vårt hus

Nu har vi ljus här i vårt hus

julen är kommen (nästan), hopp tra-la-la-la!

Nu har snickare, rörmokare och elektriker gjort sitt!

Nu är det bara resten kvar! Lister, fog, införskaffande av några luckor och lådfronter m.m. m.m. I går och idag har en elektriker från Bodens eltjänst gjort det sista i köket. Nu har vi bra belysning med spottar i taket och ledlist under skåpen. Underbart! Dessutom kan vi använda spishäll och fläkt - inte så dumt när julen står för dörren. Hopp tra-la-la-la!

Jag kunde inte låta bli att ta fram en gammal koppar-kastrull och ställa på spishällen, den passade så bra till mosaiken :-) Det finns, som sagt, en hel del kvar att göra, men det känns mycket roligt med allt det nya och fräscha. Nu gäller det bara att lära sig hur spis och ugn fungerar. Tur man är teknisk - Hopp tra- la-la-la!

 Det är ändå inte alltid det nyaste och modernaste som är det vackraste och skönaste. Ett gammalt, slitet, buckligt kärl kan vara det som man tycker är det allra finaste i t.ex. ett kök. Hur som helst är det ofta fint att blanda gammalt och nytt.

 ETT SPRUCKET GAMMALT KÄRL

På den splitternya köksbänken
står ett sprucket gammalt kärl
Kärlet vars färg nästan skavts bort
vittnar om flitig tjänst i många rum
Svagt blåblommig den stillsamt prytt bord
dukade för minnesstund och bröllopsfest

På den splitternya köksbänken
i det trendmedvetna köket
får det spruckna gamla kärlet
minna om det som varit en gång
uthålligt liv i glädje och sorg
om skönhet som formats av trohet

(Ps Vårt kök är modernt, men inte speciellt "trendmedvetet". Det var för att få fram kontrasten som jag använde det ordet.)

Johannes

Det är Johannes döparen som sitter och viftar med händerna

Under veckan som gått har jag brottats med Johannes döparen. Jag bestämde mig för att skriva ett brev till honom. Ibland är det bra att skriva brev så att man får prata till punkt. För jag tror inte att det skulle vara så lätt att prata med honom - dessutom var han kanske lite stressad, han pratade ju om att "tiden var nära".

 

Ja, så jag skrev istället. Det var bra för mig. Jag upptäckte att jag hade hakat upp mig mycket på det yttre; hans extremt enkla livsstil (som gav mig dåligt samvete) och hans språk. Var det nödvändigt att använda ett sådant grovt språk, som att kalla folket för huggormsyngel?!

Naturligtvis var det inte alla som gillade den obekväme profeten, 

några gick  - och vände honom ryggen...

Johannes döparen och jag är väldigt olika varandra som personer, men allteftersom jag skrev mitt brev insåg jag att vi faktiskt kunde mötas under allt det yttre. Vi delade samma sorg och förfäran. Det han upprördes över är i stort sett samma saker som jag mår dåligt av. Orättvisor och kränkningar av utsatta människor, barn som utnyttjas, kvinnor som förnedras, oskyldiga människor som blir hotade bara för att de kommer från ett annat land, har en speciell sexuell läggning eller har särskilda åsikter mm. Och alla människor som hungrar och törstar efter vatten och bröd, liksom efter utbildning, trygghet eller människovärde.

Ja, när jag tillåter mig beröras får jag också lust att använda grova ord och uppmana till omvändelse. Också till mig själv.

Till den som frågar har Johannes konkreta råd; att den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, liksom den som har bröd, den som har makt osv

 Förvånansvärt många lyssnade, frågade om råd och lät döpa sig.

Vi får be Gud om hjälp att se klart och att vår ilska och upprördhet kan kanaliseras till något gott för andra.

Johannes gjorde vad han kunde, på sitt sätt. Enligt sin kallelse. Vägen jämnades och blev rakare. Men vägen behöver hela tiden underhållas och till det arbetet är vi alla kallade. Vi behöver inte bli nya Johannes döpare, jag får vara jag och du får vara du. Vi behövs alla. Tillsammans kan vi göra Guds rike synligare och verkligare för alla jordens människor.

De fina bibliska figurerna finns i Bergnäskyrkan, Luleå.

Något att fästa sin blick på under predikan.

I bakgrunden, på den röda duken, ser vi 

den som Johannes förberedde vägen för;

Jesus Kristus.

---

Min arbetsdag i går som började i Bergnäskyrkan och avslutades i Porsökyrkan och intressanta händelser däremellan skulle kunna fylla flera inlägg, men nu nöjer jag mig med detta. Vill dock kort ändå nämna det fantastiska Luciatåget i Porsökyrkan, som påminde om något himmelskt... där alla får rum... Det kommer jag att minnas länge.

Vinterljus

Bara en liten kort vinterhälsning...

från kyrkbyn i Gammelstad, idag.

Ett vackert vinterljus låg över byn.

Under adventstiden är det varje kväll lucköppning  i en kyrkstuga.

Här var lucka nr 12, om jag inte minns fel. Tyvärr har jag inte själv varit med någon gång. Än. Varje kväll är det någon form av program/underhållning i eller utanför den kyrkstuga som då öppnar sina fönsterluckor - om jag har fattat rätt. Jag tycker att det låter som en mycket mysig idé!

Här kan du se en sådan lucköppning

Mammastolthet

Jaha, jag hade tänkt visa några vinterbilder från min promenad idag, men det gick inte alls. Förstår inte varför. Men då får jag nöja mig med att visa min dotters film istället. "Nöja mig med" - jo, hon är ju något duktigare än jag i allt vad som har med bilder att göra!

Jag brukar inte titta mycket på reklamfilmer annars. Men som mamma kan jag inte annat än känna mig stolt över Cornelias film, att hon redan på sitt jobb på 3 har animerat så bra reklam för Mitt3 appen. Sätt på ljudet och klicka på pilen - och njut :-)