Jag skulle vilja våga tro...

 

I söndags ledde jag gudstjänsten i Bygdeå kyrka tillsammans med musiker m.fl. Temat var: Kampen mot ondskan. Inga lätta texter. Inget lätt tema - även om ingen idag kan tvivla på att ondska finns. Dagligen blir vi påminda om dess existens. I alla möjliga former.

Jag predikade över evangelietexten (Markus 9:14-27) som handlade om en pappa som söker hjälp mot det onda som hans son drabbats av. Vi kan ana att han har sökt hjälp förut, men ingen har kunnat hjälpa. Nu står hans hopp till Jesus, men vågar han tro?! Naturligtvis finns rädslan för ännu en besvikelse. Men han VILL så gärna tro! Han säger: "Jag tror. Hjälp min otro". Jag tror att många av oss kan känna igen oss i de orden. Någon större bekännelse än så behövde inte Jesus. Han tog pojken och pappan till sitt hjärta. Och pojken fick den hjälp han behövde.

Efter predikan sjöng vi en psalm, som jag tror att pappan skulle ha kunnat stämma in i. Jag citerar v2,3 i T. Littmarcks Psalm nr 219 i Sv. Psalmboken:

Jag skulle gärna vilja tro, men vem törs göra så?

Jag skulle gärna vilja be, men vem kan bönen nå?

Jag skulle gärna vilja tro att någon ser 

den mening jag ej fattar mer.

Jag skulle vilja våga tro att någon ser all nöd.

Jag skulle vilja våga tro att Gud finns bortom död.

Jag skulle vilja våga tro att någon fanns

som ville att jag vore hans.

"Jag tror. Hjälp min otro".

En bön som räcker långt.